Idag har varit en sååå slapp och ännu en ganska meningslös dag i skolan. Vi gör liksom inte ett skit på lektionerna. Det enda viktiga vi gjort idag är att tagit ett kort på oss i klassen för Tema-dagen idag, med temat Vinter. Skulle föreställa en tomtenisse och resten av klassen var paket, renar, pepparkakor och en tomte. Haha, bilden blev asbra och hoppas vi vinner! ;)

Fick min julklapp av Elin idag; en ljuslykta! Jättefin! ^^ Ska jag ha doftljus i!

Efter skolan (som slutade tidigare igen) drog jag ännu en gång till stan med min syrra. Hittade faktiskt det jag sökte efter så är nöjd! :) 

Fikade en makron med pepparkakssmak sen. Första gången jag testade en makron och har länge velat göra det, så passade på nu! Och den var riktigt god tycker jag! :) Rekommenderas!

Drog sen hem och har jobbat lite med min motivationsbok. Klippte ut lite texter ur tidningar i skolan idag, när jag inte hade nåt bättre för mig, så har lite mer att klistra in nu! Tappar dock koncentrationen och orken att hålla på med den efter en stund så får ta en paus då. x)

Min nya drog just nu är apelsiner!! Såå otroligt goda just nu och känns som om jag kan äta hur många som helst utav dem, tröttnar aldrig! Så äter typ minst en varje dag, haha. ;) Goooott!!!

Santa's little helper! ;)

Ljuslyktan!

Fikatime!

/E med två i 

Maj: Fuskade en hel del med maten, osv och gick mer ner i vikt utan att jag förstod vad som egentligen höll på att hända… Lyssnade mycket på anorexin och hade svårt att gå emot.

Fick ändå mer frihet av mottagningen och mina föräldrar, och jag kände mig hemsk som gång på gång svek deras förtroende…

Gick inte så bra med samtalen jag hade på mottagningen. Jag och min behandlare klickade helt enkelt inte och det gav mig ingenting och kom ingen vart. Det gick bara bakåt för mig...

Fest igen:

Försökte ta tag i maten själv och äta som jag skulle, men det höll inte länge...

Blev några riktigt varma dagar i maj:

Juni: Fortsatte lyssna på de dumma tankarna, och velade mellan att försöka bli frisk och att fortsätta vara sjuk.

Slutade tvåan på gymnasiet. Var inget direkt sommarväder då utan riktigt kallt och eländigt.

Det blev ännu svårare att stå emot sjukdomen nu när jag fick sommarlov och var ensam hemma eftersom båda mina föräldrar jobbade och det gick mer och mer utför…

16/6 åkte jag till Liseberg med några kompisar och jag var så glad över att jag fick åka med! Mina föräldrar ville inte riktigt det först, men fick det av min behandlare som tur var. Det var en riktigt bra dag.

Firade min bror x2, först hans student och sen hans födelsedag. Vågade inte unna mig nånting utanför matschemat då...

Min pappa tog vågen från mig ibland och jag höll på att flippa ut varje gång. Vägde mig typ flera gånger om dagen för att ”kontrollera så jag inte gått ner mer”…

De på mottagningen fattade att deras behandling inte räckte till för mig eftersom trots mina försök att dölja att jag gått ner i vikt så visade vågen minus. De föreslog då en planerad inläggning på Capio i Varberg.

Började bli ganska trött på att leva så här och hade tappat i princip all kämparglöd. Tänkte att inläggningen kunde vara ett sista hopp!

Fick ta promenader själv:

Var på IKEA en sväng med mamma och syster:

Min bror tog studenten:

Fest igen!

Det var ingen vidare sommar i år...

Skolavslutning:

Frukost:

Min systers och kompis skolavslutning:

Min bror fyllde år!

Midsommarfest!!

Utflykt med mina föräldrar:

Juli: Vädret var fortfarande värdelöst och det regnade, blåste och var mulet och kallt. Brrr.

Fortsatte gå ner i vikt och de på mottagningen skickade en remiss. Var ganska splittrad angående inläggningen. Ville för att det kunde vara den hjälp jag behövde och ville inte för då skulle jag missa så mycket hemma…

Mamma och pappa började bevaka mig mer, eftersom det inte gick så bra för mig. Men försökte verkligen inte gå ner mer i vikt.

Till slut sprack bubblan och de kom på mig med att fuska med vikten. Det var otroligt jobbigt men samtidigt skönt, för det blev bara värre och värre för varje gång eftersom jag gick ner mer och mer…

8/7 var jag på Törebodafestivalen. Det var första gången jag var på en festival. Såg Mange Makers och Veronica Maggio.

Den 17/7 åkte jag och pappa till Capio i Varberg för första gången för bedömningssamtal. Var jättenervös. Tänk om jag inte var sjuk nog… Tyckte inte jag var det och att någon annan förtjänade platsen faktiskt, någon som behövde den mer.

Hade typ ätit rätt mycket den dagen och inte fått tillfälle att röra på mig så mycket och ville inte äta kvällsmaten. Mamma började hota om inläggning på avdelningen igen och allt kändes bara hemskt.

18/7 tackade jag ja till platsen i Varberg och dagen efter kom mitt bekräftelsebrev.

Helgen innan Varberg blev riktigt hemsk. Fick massor med ångest eftersom jag inte kunde fuska och så med maten eller gå ut och gå som jag ville. Ville på stan och träffa en kompis men mamma hotade då med att jag inte fick åka till Varberg om jag drog ner på stan. Visste inte vart jag skulle ta vägen och det var bara så fruktansvärt.

23/7 åkte jag till Varberg för att läggas in. Hade många oroliga tankar och var nervös. Tyckte portionerna var superstora, men åt upp allt ändå, utan större problem. Tyckte inte jag förtjänade att få vara där eftersom jag inte hade så mycket ångest angående maten. Fast ansåg att jag var normalviktig också, vilket jag naturligtvis inte var… Hade ingen aning om hur lång tid detta skulle ta.

Började äta saker som jag inte vågat på typ ett år, så som sylt, fruktyoghurt, muffins, oboy, m.m och började gå upp i vikt.

Kvällsmat:

Var med vänner:

Törebodafestivalen:

Festade...

Åkte på bedömningssamtal!

Lunch:

Middag:

Fick mitt bekräftelsebrev från Capio:

Hann med en sista fest:

Åkte till Varberg för inskrivning:

I Varberg...

Fortsättning följer!

/E med två i