I'm on my way to brighter days

Direktlänk till inlägg 20 december 2012

Årssammanfattning 2012 del 2

Av Eveliina med två i - 20 december 2012 10:00

Maj: Fuskade en hel del med maten, osv och gick mer ner i vikt utan att jag förstod vad som egentligen höll på att hända… Lyssnade mycket på anorexin och hade svårt att gå emot.

Fick ändå mer frihet av mottagningen och mina föräldrar, och jag kände mig hemsk som gång på gång svek deras förtroende…

Gick inte så bra med samtalen jag hade på mottagningen. Jag och min behandlare klickade helt enkelt inte och det gav mig ingenting och kom ingen vart. Det gick bara bakåt för mig...


Fest igen:

  


Försökte ta tag i maten själv och äta som jag skulle, men det höll inte länge...

              


Blev några riktigt varma dagar i maj:

        


Juni: Fortsatte lyssna på de dumma tankarna, och velade mellan att försöka bli frisk och att fortsätta vara sjuk.

Slutade tvåan på gymnasiet. Var inget direkt sommarväder då utan riktigt kallt och eländigt.

Det blev ännu svårare att stå emot sjukdomen nu när jag fick sommarlov och var ensam hemma eftersom båda mina föräldrar jobbade och det gick mer och mer utför…

16/6 åkte jag till Liseberg med några kompisar och jag var så glad över att jag fick åka med! Mina föräldrar ville inte riktigt det först, men fick det av min behandlare som tur var. Det var en riktigt bra dag.

Firade min bror x2, först hans student och sen hans födelsedag. Vågade inte unna mig nånting utanför matschemat då...

Min pappa tog vågen från mig ibland och jag höll på att flippa ut varje gång. Vägde mig typ flera gånger om dagen för att ”kontrollera så jag inte gått ner mer”…

De på mottagningen fattade att deras behandling inte räckte till för mig eftersom trots mina försök att dölja att jag gått ner i vikt så visade vågen minus. De föreslog då en planerad inläggning på Capio i Varberg.

Började bli ganska trött på att leva så här och hade tappat i princip all kämparglöd. Tänkte att inläggningen kunde vara ett sista hopp!


Fick ta promenader själv:


Var på IKEA en sväng med mamma och syster:

      


Min bror tog studenten:

             


Fest igen!

   


Det var ingen vidare sommar i år...

   


Skolavslutning:

             


Frukost:

 


Min systers och kompis skolavslutning:

    


Min bror fyllde år!

           


Midsommarfest!!

   


Utflykt med mina föräldrar:

       


Juli: Vädret var fortfarande värdelöst och det regnade, blåste och var mulet och kallt. Brrr.

Fortsatte gå ner i vikt och de på mottagningen skickade en remiss. Var ganska splittrad angående inläggningen. Ville för att det kunde vara den hjälp jag behövde och ville inte för då skulle jag missa så mycket hemma…

Mamma och pappa började bevaka mig mer, eftersom det inte gick så bra för mig. Men försökte verkligen inte gå ner mer i vikt.

Till slut sprack bubblan och de kom på mig med att fuska med vikten. Det var otroligt jobbigt men samtidigt skönt, för det blev bara värre och värre för varje gång eftersom jag gick ner mer och mer…

8/7 var jag på Törebodafestivalen. Det var första gången jag var på en festival. Såg Mange Makers och Veronica Maggio.

Den 17/7 åkte jag och pappa till Capio i Varberg för första gången för bedömningssamtal. Var jättenervös. Tänk om jag inte var sjuk nog… Tyckte inte jag var det och att någon annan förtjänade platsen faktiskt, någon som behövde den mer.

Hade typ ätit rätt mycket den dagen och inte fått tillfälle att röra på mig så mycket och ville inte äta kvällsmaten. Mamma började hota om inläggning på avdelningen igen och allt kändes bara hemskt.

18/7 tackade jag ja till platsen i Varberg och dagen efter kom mitt bekräftelsebrev.

Helgen innan Varberg blev riktigt hemsk. Fick massor med ångest eftersom jag inte kunde fuska och så med maten eller gå ut och gå som jag ville. Ville på stan och träffa en kompis men mamma hotade då med att jag inte fick åka till Varberg om jag drog ner på stan. Visste inte vart jag skulle ta vägen och det var bara så fruktansvärt.

23/7 åkte jag till Varberg för att läggas in. Hade många oroliga tankar och var nervös. Tyckte portionerna var superstora, men åt upp allt ändå, utan större problem. Tyckte inte jag förtjänade att få vara där eftersom jag inte hade så mycket ångest angående maten. Fast ansåg att jag var normalviktig också, vilket jag naturligtvis inte var… Hade ingen aning om hur lång tid detta skulle ta.

Började äta saker som jag inte vågat på typ ett år, så som sylt, fruktyoghurt, muffins, oboy, m.m och började gå upp i vikt.


Kvällsmat:


Var med vänner:

     


Törebodafestivalen:

          


Festade...

 


Åkte på bedömningssamtal!

  


Lunch:

 


Middag:

               


Fick mitt bekräftelsebrev från Capio:

   


Hann med en sista fest:

 


Åkte till Varberg för inskrivning:

 


I Varberg...

           



Fortsättning följer!


/E med två i

 
 
Caroline

Caroline

20 december 2012 18:47

Spännande med års sammanfattning. Sa kika genom den sen.

Ne jag vet inte. Blivit att vi firar med hans och resten av min familj tillsammans. Lite konstigt men våra familjer bor så långt ifrån varandra så vi hinner bara med ett ställe.

Jag jobbar på skola/fritids. Vad vill du jobba med?

http://styrkaochhalsa.blogg.se

 
Ingen bild

:)

21 december 2012 07:38

Det är sorgligt att titta på detta bilder eftersom det enda man ser är en egentligen fullt frisk 17åring, som befinner sig i en tid i livet där man i princip kan äta vad man vill utan att kroppen tar skada, eftersom man är ung, kroppen är frisk och vi är aktiva, vi tränar, pluggar, är med kompisar. Istället för att njuta av detta, har du fått för dig att du är speciell, på ett dåligt sätt. Du tror att alla andra kan äta normalt och leva det normala tonårslivet, utom du för naturlagarna gäller tydligen inte för dig. Det är klart att du är som alla andra! Du är inte mer speciell än vad någon annan är! Du kan också äta och träna och leva som andra, varför inte liksom? Du ser bra ut, har välsignats med en frisk fin kropp, bra vänner och familj. Du lever ett liv som många andra hade velat leva. Din kropp ska ta dig igenom livet, genom vått och torrt och det gäller att ta hand om den, tillförse den med näring och energi så att vi klarar oss bra genom livet. Nu skadar du din kropp med vilje, den som ska bära dig genom livet.

Tänk när du är 70 år gammal söt gumma, och tänker tillbaka på ditt liv, tänk vad du hade önskat att du var ung igen. Tänk ännu mer på hur du slösar bort ditt liv just nu, med sådant här trams. Du tror att magerhet kommer lycka, är det så? Är du lycklig nu? Eller var du mer lycklig då du var normal? Lycka kommer med dina bedrifter, vad du åstadkommer med dina vänner och familj. Sen spelar det ingen egentlig roll hur man ser ut, bara man är lycklig. Tänk sen när man är död och har levt hela sitt liv, har du som är mager levt ett lyckligare liv än de normalviktiga, mulliga, smalare, hon som har lite extra fett på benet, han som är lite mullig men vältränad, eller hon där som är precis så som man ska vara?

Min kompis har varit och vandrat i samma träsk som du,och idag är hon fin, slank men normalviktigt. Hennes kropp fungerar åter, hon är glad och full av energi. Men hon säger att hon fortfarande har lite ångest ibland, att en del av henne vill vara mager. Varför blir hon inte det då? Jo, för hon säger att hon är medveten som att man inte fungerar så. Hon vet att kroppen behöver energi, att hon faktiskt är lyckligare när hon lever som alla andra, och den lilla delen som säger åt henne att inte göra det, väljer hon att inte lyssna på eftersom hon har ett liv som väntar henne, ett liv fullt med lycka och vänskap, mat, träning och glödje. Ett liv som alla andras, utan anorexin som bästa kompis, hon har skaffat en annan, sina vänner och familj, sitt liv. Hon valde livet.

Jag hoppas du också inser detta, acceptera att du kanske inte blir helt frisk, men lär dig vad som är rätt och fel och låt din realistiska medvetenhet bli större än den orealistiska. Du är den enda som kan göra det åt dig själv, byt BFF och skaffa dig ett bra liv!


Eveliina med två i

21 december 2012 17:47

Fullt frisk var jag defintivt inte på dom bilderna tyvärr, utan ganska mager om jag ska erkänna det själv...
Det är svårt att se det så, och jag gör det för att kunna vara nöjd över mig själv, känna att jag är accepterad och "duktig". Det är sjukt, men det är ju det jag är, sjuk och har många såna sjuka tankar som är svåra att gå emot eftersom de är så trovärdiga.
Tycker inte anorexi är TRAMS direkt, utan en allvarlig sjukdom som man inte VÄLJER att få. Jag bad inte om den när jag insjuknade, märkte inte ens att jag gjorde det! Om jag hade kunnat sluta "tramsa" bara så där hade jag gjort det redan.
Det är det jag inte vet heller, känner absolut ingen lycka nu, fast jag har normalvikt, utan mer tvärtom. Därför är det så svårt att kämpa mot det friska när man inte kan se att det är värt det. När jag var smalare accepterade jag mer mig själv och trivdes mer. Vet inte hur jag ska nå den där lyckan när jag i hela mitt liv varit ganska olycklig... :/
Jätteglad för din kompis skull att hon tagit sig ut ur det här träsket och är lyckligare nu! Så starkt av henne och hon orkar hålla emot, för vet hur lätt det är att falla tillbaka. Vill verkligen veta hur det är att inte ha den här sjukdomen...
Jag vet att jag är den som väljer vad jag ska göra och det är svårt att välja det rätta och friska :/ Har nog inte insett ännu vad det innebär... Men förstår poängen med det hela. Vill bli frisk, men det sker inte över en natt utan det tar TID, och ibland inträffar bakslag. Det är lättare sagt än gjort att bli fri från den här sjukdomen och skaffa ett bra liv för det krävs enorm vilja, mod och styrka. Vet inte om jag har det just nu... Men ska försöka kämpa på!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eveliina med två i - 11 april 2013 22:32

Okej, har äntligen fått ordning på den nya bloggen och testar att fortsätta blogga på nattstad nu då och får se hur jag tycker det är. ;) Hoppas det blir bra och ni vill fortsätta följ mig där!   Klicka här för att komma till den nya bloggen!  ...

Av Eveliina med två i - 11 april 2013 17:33

Dagen har varit okej. Provade nåt nytt till frukost imorse; chia- och havreparfait. Det var riktigt mumsigt. ^^ I skolan jobbade jag på med mitt projektarbete och kommer väl sakta men säkert framåt, fast jag inte är riktigt nöjd med det... Men har ...

Av Eveliina med två i - 10 april 2013 20:21

Hej hopp! Dagen har varit i stort sett bra och har skrattat i skolan som jag inte gjort på väldigt länge. Fick t.o.m. ett sånt där härligt skrattanfall, kändes underbart att få det igen och skratta åt typ ingenting. ^^ Har en hel del fina människor r...

Av Eveliina med två i - 9 april 2013 20:23

Håller på att fixa en ny blogg på både nattstad, blogg.se och devote men kan inte riktigt bestämma mig... x) Fattar inte så mycket av hur CSS och hur man ändrar design så haha... xD Men dagen har varit rätt bra ändå. Sov konstigt i natt och vaknade...

Av Eveliina med två i - 8 april 2013 16:38

Vill och funderar på at byta bloggportal men är osäker på vilka som är bra. Funderar på blogg.se eller nattstad. Några tips och förslag???     /E med två i ...

Presentation


Hej! Jag är en tjej som skriver om mitt liv, vad som sker i det, tankar och funderingar, osv, men främst om min kamp mot anorexin. Hoppas du hittar nånting i min blogg som intresserar dig och stannar! Puss!

Gratis-trafik.se

Mejla mig!

eveliina.uimonen@hotmail.se

Instagram

Eveloinen

Weheartit

Fråga mig

38 besvarade frågor

Besöksräknare

Stöttningsgrupper på facebook för äs!

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6
7
8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2012 >>>

Arkiv

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Bloggar

Länkar

Besöksstatistik

Övrigt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se