Förstår inte varför denna nedstämdhet kommer krypandes igen och allt känns hopplöst och grått så fort jag kommer hem... Känner mig inte bra nånstans. Jag räcker aldrig till, kommer aldrig vara bra nog och jag sviker alltid nån vad jag än gör och hatar att göra det... Vill finnas där för alla, inte ha något bråk. Känns som om det är så lätt att göra minsta misstag och då skiter sig alltihop.

Framtiden känns bara så hopplös. Allt känns som en kamp jag aldrig kommer vinna, som aldrig tar slut. Kommer jag någonsin bli lycklig? Vara nöjd över mig själv och mitt liv? Vad vill jag egentligen?

Har väl lite panik över framtiden. Vet inte hur den kommer att bli eller vad jag vill göra. Inget känns lockande, bara en kamp hela tiden med allt... Är bara så trött, så trött... Vill bara kunna lägga mig och sova tills den här mardrömmen är över...

Idag har inte hänt så jättemycket. Varit ute och gått en del och det är typ plusgrader och slaskigt ute. Jag gillar ju inte nät det är kallt, så jag klagar inte. Har fortsatt på min motivationsbok och det går väl lite framåt hela tiden.

Efter lunch drog jag med några andra till en hudvårdsklass. Då fick man testa olika produkter som var bra för just din hud på olika sätt. Det var ganska mysigt och hade gärna velat köpa några men de var rätt dyra... :/ 

Har precis ätit middag nu och får se vad som händer ikväll.

Vet inte om det syns nån skillnad... Här är före klassen:

Efter:

/E med två i