M

25 december 2012 21:55

Jag tro att du har mycket att leva för. Du är ju inte ensam? Många friska anorektiker lever idag fullt ut och älskar sina liv. Jag förstår att det är jobbigt, men en sånhär livskris drabbas alla av någon gång. Men livet är inte en dans på rosor. Alla har något dom kommer att, eller redan har, få något jobbigt att leva med och försöka bearbeta. Det är faktiskt inte så att ditt liv på något sätt är värst av alla, för alla har det jobbigt nu för tiden, tyvärr. Men visst känns det faktiskt bra att det är så?

Du kanske bara måste sluta överanalysera allt. Let go, bara. Jag vet precis hur det här är och ett tips till dig är att varje dag utmana dig själv. Inte något stort. Det var det som hjälpte mig jättemycket. T.ex: drick ett extra glas mjölk till maten, promenera 5 minuter mindre eller börja äta snacks på lördagskvällar (som en god fruktsallad eller mörk choklad.) Du vet, ju mer du utmanar dig själv, desto friskare blir du. Om du inte gör något drastiskt, blir du aldrig frisk. Du vill väl hellre "lida" mycket en kort tid än att dra ut på det?

Bara, let go. Du är värdefull för folk och dom vill inte se dig må dåligt. Jag kände mig jätteensam när jag var sjuk, även fast jag hade vänner. Men dom var helt enkelt för rädda för att göra något för dom vet inte hur vi tänker. Dom är rädda för att säga eller göra något dumt. Men jag lovar dig, dom som inte verkar bry sig, tänker på dig mycket och bryr sig faktiskt men vågar inte göra något. Och det är inte deras fel.

Du kan bättre, vet du. :) Kramar

Eveliina med två i

26 december 2012 19:48

Nej, det är jag ju faktiskt inte, vilket jag är otroligt glad och tacksam för! Men ofta är det svårt att tro om man verkligen blir lyckligare sen eftersom jag aldrig riktigt känt mig lycklig tidigare...
Är väl medveten om att många, många fler har det värre än jag, och det är hemskt. :( tycker ingen förtjänar att må så här dåligt!

Vill och försöker utamana mig en del, och det går väl sådär. Man blir så tveksam när man väl får möjligheten; är jag verkligen sugen på det där? Vill jag ha det osv, och så blir det kanske ingenting i alla fall... :/ Så svårt att bara släppa på all kontroll!

Vill verkligen ta vara på alla fina människor jag har runt mig och inte orsaka dem en massa oro och så! Men hur gör man för att hitta tillbaka? Hur visste du hur mycket mat som är tillräckligt för dig är? Hur vet man det så att det inte blir för mycket eller för lite? :/

Kram på dig!

fanny

25 december 2012 22:52

Jag kan också känna så.. att det skulle vara skönt att göra slut på allt:( Men samtidigt, det kommer inte vara så här för evigt. En dag mår vi bra <3

jonna

25 december 2012 22:59

Bra jobbat på julafton, du utmanade dig! Försök att fokusera på annat när de jobbiga tankarna kommer, du kan ju jobba med din motivationsbok eller läsa mm. Jag tycker du ska be dina behandlare om tips på hur du ska förändra tankarna, kanske också kbt vore något för dig. Kram

Eveliina med två i

26 december 2012 19:52

Tack, fina du! :)
Jag har kommit fram till att jag verkligen måste ta itu med mina tankar, för de måste ändra på sig om jag ska kunna bli frisk! Får nog ta upp det med nästa behandlare eftersom jag snart skrivs ut. :/ Kramar!

Mallan

25 december 2012 23:42

Skönt att bara ha en dag när man bara tar det lugnt. Julen är rätt stressig ändå.

Förstår hur du känner, men det bästa är nog att våga chansa och se vart det leder. Annars får du aldrig veta hur det känns att vara frisk eller hur? Tvivla inte på dig själv, jag har förstått hur stark du är, du måste själv våga tro på dig själv också.

Stor styrkekram ♥

Matilda

26 december 2012 08:51

Ingenting kommer att bli bättre om du skulle försvinna. Jag vet att du kan, Evii. Min kämpe! Ring om det är något.. När som helst.