Har varit en dag med många känslor och man känner sig nästan utmattad nu. Dagen har helt enkelt varit väldigt rörig.

Gjorde frukosten och det gick ganska bra i alla fall. Vid tio hade jag äntligen samtal och fick reda på vikten. Hade gått ner, som jag misstänkt. Hela 1 kg t.o.m Blev rätt chockad!! Men ligger fortfarande över bmi 20, vilket är bra, men jag är rädd att jag kommer gå upp allt, plus lite till nästa vecka igen... 

Samtalet i sig var sådär, kändes inte så jättebra...

Efter lunch var det sjukgymnastik och till mellis idag fick vi kladdkakemuffins. Den var god, men jag har verkligen märkt att jag inte är så mycket för sötsaker och godis längre, känns ganska skönt faktiskt. När jag blev inlgad förra året och skulle komma igång att äta igen kommer jag ihåg hur rädd jag var för att få tillbaka mitt sötsug som jag hade vant av mig då. Men där ser man att det inte alls behöver bli så, bara ännu en sån där dum rädsla och lögn som ätstörningen säger åt en.

Efter mellanmålet var jag och en till ute och gick. Hu, vilket väder det har varit idag! Bara massa regn och rusk!

Nu sitter jag här efter middagen och är väl på sådär humör. Är trött och har en del ångest och känner mig lite depp. Har märkt att det tagit ganska mycket energi dom här dagarna jag varit här med alla känslor och så. Känts som om man varit igång hela tiden på högvarv och helspänn.

Ibland kan jag känna mig så ensam, fast jag vet att jag har en massa fina människor runt omkring mig som jag vet finns där för mig. Är bara så rädd att bli utanför, finns typ inget värre nästan. Tänk så vaknar alla upp en dag och inser vilket tråkig person jag egentligen är...

Usch, har haft en slags oro inom mig hela dagen idag! Ibland undrar jag om jag kommer vara gladare utan anorexin. Känner mig inte direkt gladare, fast jag har gått upp i vikt och så. Men det kanske kommer, gäller bara att hänga kvar och ge livet utan en ätstörning en chans. Än är jag ju inte där!

/E med två i