jonna

4 februari 2013 18:24

Vad var det du ville prata med behandlaren om då? Nu får du visa dem att du verkligen är motiverad till behandling och följa matschemat till punkt och pricka. Tänk inte så mycket utan bara gör det så kommer det bli en vana. Du har mycket att ta igen. Kram!

Eveliina med två i

5 februari 2013 17:14

Hur jag mådde och vad det är som är jobbigt för mig just nu, men fick inte riktigt fram det... :/
Ja, det måste jag! Måste visa att jag kan, även om det inte känns så nu... Kram!

Moa

4 februari 2013 18:50

måste bara säga att jag älskar din blogg! <33 har läst den jättelänge! jag vet hur det är för jag är sjuk med..

vad är det som är annolunda i skolan då? :( <3 jag tror att du har folk att prata med egentligen. nu är det dags att komma igen ju! jag fick gå om ett år i skolan pga min ätstörning.

Det viktigaste att komma ihåg: Ju mer du äter, desto friskare lir du. det är faktiskt så. den enda långsiktiga lösningen är att börja äta normalt igen för annars kmr man aldrig ur det

Kramar <33

Eveliina med två i

5 februari 2013 17:18

Åh tack, vad glad jag blir att du tycker om den! :) Tråkigt att höra att du också är sjuk... :( Men kämpa på!

Simone

4 februari 2013 19:08

Jag tänker försöka skriva till dig och få dig att förstå. Ärligt talat så vet jag att när du läser igenom kommentarerna så tror inte du på dom 100%. Det borde du. Du är otacksam. Det jag vill att du ska förstå är att du måste bli frisk så fort som möjligt. För ärligt talat, dina vänner kommer kanske inte orka stå där för dig om du velar fram & tillbaka. Dom har ett eget liv. Du måste vilja. Det är liksom ingen idé att satsa halvhjärtat. En annan sak jag vill att du ska förstå är vilka chanser du har. Du får proffsig hjälp. Samma sak där, vården kan inte hålla kvar dig för länge - dom kommer tillslut släppa dig med. Då vill du väl inte fortsätta vara kvar på ruta 1.

Jag VET att du satsar halvhjärtat och inte förstår din egna situation. På riktigt; skärp dig. För i slutändan så kan du bara hjälpa dig själv. Jag blev nekad till vård, jag fick kämpa ensam och jag avskyr dom som får hjälp men som inte förstår vilka chanser dom har. I slutändan så spelar ångesten ingen roll. Äter man så blir man friskare, så är det faktiskt. Jag försöker inte vara elak, men nu måste du faktiskt inse allvaret och sluta vela. För som jag sa; alla kommer inte finnas där jämt. Till slut kommer du få kämpa ensam som jag får göra.

Eveliina med två i

5 februari 2013 17:24

Varför fick du ingen vård? :o Kämpar du alltså helt själv? :s Tack för att du skrev det här och tog dig tid för det, verkligen! Har svårt att be om hjälp, men antar att jag måste göra det och ta vara på den mer.
Du måste vara otroligt stark som klarar av att kämpa på egen hand, beundrar det verkligen för det, för det är nog inte många som klarar av med den här sjukdomen. Men du har rätt, måste kämpa mer och inte ge efter för ätströningen. Det är bara EN SJÄLV som kan hjälpa en i slutändan i alla fall.
Hoppas du kämpar på så grymt bra som du gör eller att du är frisk och fri nu!

Elin

4 februari 2013 19:47

Låter verkligen oroväckande det här. Om den här behandlingen inte funkar är det ju bra om du får någon annan, som du känner dig trygg och lugn med och som du kan lita på och våga satsa på. Därmed inte sagt att du ska sluta med den du har innan. Utan något stöd alls lär det ju inte bli bättre! Bättre med en dålig, SÅ LÄNGE alltså, tills du hittat något som hjälper dig framåt. Så tänker din behandlare har där känns ju inte helt genomtänkt. Vad vill du själv nu då? Alltså, vad känns som en bra lösning?

Tycker verkligen den är värd att se på, tycker man dessutom om musik, lugnare msuik. så är den dessutom toppen! Kritiken den fått är verkligen inte filmen värd.

Håller med dig, Melodifestivalen var helt värdelös! :( :P
kramar

Linnéa

4 februari 2013 20:19

Sluta aldrig kämpa, vackra du!

Mallan

4 februari 2013 20:33

Åh vännen, förstår hur jobbigt det känns för dig. Men du, jag tycker en sak är väldigt positiv. Det är att du säger att du VILL förändra något, du vill göra något åt det. Jag är sjukligt imponerad av din vilja, och är så säker på att du kommer klara det med lite hjälp. Det är ingen enkel sak, och många gånger behövs lite mer hjälp än vad man egentligen tänkt sig. Men våga ta emot den, du kommer klara det ♥

Tack för dina fina ord, jag kan inte hjälpa det men jag blir så rörd varje gång. Förstår inte att det är mig du skriver så fina saker om. Jag kan inte annat än säga hur fantastisk du är som kämpar så hårt varje dag. Du kommer kunna genomföra allt du vill med din vilja! Fortsätt kämpa på vännen, du har allt att vinna på att satsa ♥ Stor kram ♥

Patricia♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

4 februari 2013 20:56

Vännen, förstör inte för dig själv såhär. Du som kämpat så himla bra i Varberg, du kan hemma också, jag vet det. Det är bara du själv som kan hjälpa dig själv nu.

Ja lite grann hittade jag i Ullared, men det blev mest sådana här förbrukningsvaror inhandlade:(

Puss och kram♥

sussi

5 februari 2013 19:44

Va ja känner igen dom där orden: Min behandlare tycker inte att jag tar emot deras hjälp heller och om jag inte börjar göra det så tyckte hon att vi lika gärna kunde lägga ner behandlingen.
så sa dom till mig med. tycker att dom borde lyssna mer på de de som man vill prata om och de man själv känner man behöver hjälp med. de dom tänker och vill prat om e vikten. men man kanske borde prata om hur man ska göra för att underlätta med maten. för kommer man på ur man kan underlätta med maten så kommer ju vikten bli bättre med. Du kanske behöver gå till henne mer än en gång i veckan. vet att de inte e de roligaste att va där, men de kanske behövs nu iaf.
vet att du kämpar och att de e mycket mycket svårare och fixa maten hemma. massa kramar<3