I'm on my way to brighter days

Inlägg publicerade under kategorin Anorexia

Av Eveliina med två i - 23 december 2012 10:00

Julen förra året blev inte riktigt som jag hade tänkt mig... Vaknade upp på sjukhus tillsammans med min mamma. Hon hade hängt en julstrumpa vid min säng, som jag brukar ha varje jul. Efter lunch fick jag en permission hem och hade lite tid att vara med min familj. Vi spelade spel och delade ut julklappar. Jag var tomten. Fick en massa fina julklappar, men var sen tvungen att åka tillbaka till sjukhuset på kvällen.

Var så otroligt ledsen för det kändes som jag förstörde hela julen för alla. Ville åka till mormor och morfar och fira med dom och ha det jättemysigt med dom. Var så fruktansvärt besviken att jag inte fick längre permission och skrek på personalen på avdelningen och ville inte äta om jag inte fick åka hem längre över jul... Fick ta med sonden hem och släpa på den...

Denna julen hoppas jag blir mycket bättre. Vill kunna äta det jag vill utan en massa dumma tankar som spökar hela tiden. Vill kunna njuta och mysa med min familj och kanske släkt. Vill bara kunna njuta av livet, göra vad jag vill. Ska det vara för mycket begärt?


   


Sondmatades...

   


Delade ut julklappar:

  


Mina fina julklappar:

   


Vår julgran förra året:

 


/E med två i

Av Eveliina med två i - 22 december 2012 10:00

Läste en riktigt bra grej på Recovery Support Group på facebook! Kände verkligen att jag kunde realatera och känna igen mig i texten och den beskriver allting väldigt bra! Läs den för den beskriver allt såå bra!!!


Det handlar egentligen inte om maten. Maten är bara det vi tar ut våra känslor på. Du vill gå ner i vikt för att BLI xxx eller KÄNNA xxx. Och alla vet ju att man går upp eller ner i vikt av mat. Så därför reglerar man just själva maten - svälter, tränar, spyr osv. Men maten är bara mellanledet, mellan känslorna och dig själv. För du vill gå ner i vikt för att uppnå något, för att bli vackrare och smalare osv. För att känna dig bättre, duktigare och starkare som människa. För att bli tillräcklig osv. 


Men det handlar ju egentligen om dig som person. Om din självkänsla och din personlighet, det du inte är nöjd med. Du försöker förändra dig själv genom en siffra, genom kontroll, genom vågen. Men det förändrar aldrig den du är som person.


Och många går ner i vikt, får en ätstörning och mår sämre. Sedan så börjar de kämpa mot friskhet och går upp i vikt och mår ännu sämre igen. För då är man ju tillbaks på ruta ett igen, där man började. ”Fet” och fylld med självförakt. 


Och alla sa säkert att det skulle bli så bra om du började äta normalt. Men det blir inte bättre, så länge du inte jobbar med ditt psyke och dig själv. För har du inte jobbat med ditt psyke, så kommer du må lika dåligt som du gjorde innan du gick ner. Misslyckad, fet och dålig. För du är fortfarande du. Och det är DIG du inte är nöjd med. 


Man mår inte bättre endast av att äta och gå upp i vikt, det handlar om så mycket mer. Och man måste jobba med sig själv också, att hitta självförtroende, trygghet och se sitt eget värde. För mår man inte bra med sig själv, så kommer man alltid behöva använda sig av vikten och maten som ”må bra” preparat. För att upprätthålla sin stolthet. Man blir inte frisk bara genom mat och ökad vikt, nej du måste jobba med dig som människa.


Det handlar om grundantagande, automatisk tankar och sekundära antaganden. Alla människor har grundantaganden i botten av sig själva. Sanningar om dig själv på ett omedvetet plan. Dessa antaganden leder till automatiska tankar. Du vet alla dessa tankar som du tänker innan du hinner knäppa med fingrarna.


Låt säga att jag har ”Jag är otillräcklig” som ett grundantagande. Då kommer det återspeglas i allt jag gör. Jag kommer automatiskt att tänka att jag misslyckades med provet, just för att jag är dålig, hemsk, dum, en simpel människa osv. För att grundantagandet ”Otillräcklig” ligger i botten.


Hjärnan försöker sedan rädda situationen genom sekundära antaganden. Man utvecklar strategier, för att bekämpa sina negativa grundantaganden. Man försöker göra det bättre genom etik och regler. Det är här OM kommer in i bilden.


”Jag är tjock, men OM jag bara springer, så blir jag ju genast lite smalare”. ”Jag är misslyckad, men OM jag bara har lite mer kontroll, så blir jag bättre”. Så man springer, spyr och svälter. Och då ”försvinner” ju också grundantagandet av att vara otillräcklig. Man försöker med andra ord kompensera det dåliga grundantagandet. Det som ligger i botten. Och vips så har man utvecklat ett beteende, utifrån sitt grundantagande.


Min psykolog menar att för att lösa ett beteende, så måste man ta reda på sina grundantaganden. För hade jag inte haft otillräcklig i botten, då hade jag inte tänkt att jag borde bli smal och då hade jag inte heller behövt hålla vikten eller spy. Det går som i led.


Hade man exempelvis haft "Jag är bäst" som ett grundantagande. Då hade de automatiska tankarna kanske blivit "Jag fixar detta för jag är så jävla bra". "Jag behöver inte göra detta perfekt, det räcker ändå". "Jag kommer ta dessa människor med storm". 


Ja det blir helt andra automatiska tankar. Som leder till helt andra sekundära antaganden och i sin tur till andra beteenden. Då hade jag kanske bara spelat in tre tagningar och varit glad och nöjd, istället för att spela in en miljon, i strävan efter perfektion. 


Min psykolog säger att det inte är lätt att veta vad man har för grundantaganden, för de ligger på ett omedvetet plan. Alla dessa grundantaganden är "sanningar" som vi format helt omedvetet, sanningar som ligger på djupet, påverkan av människor, uppväxt, media, miljö och livet osv. Enligt henne så går det aldrig att vara 100 % säker på vilka grundantagandena är, utan man kan bara anta att såhär skulle det nog kunna vara. Och det är fler grundantaganden än ett. Oftast så känner man bara till de automatiska tankarna. Men genom att kolla på de automatiska tankarna, så kan man få en bild av vilka grundantagande det skulle kunna vara. 


Många förväxlar automatiska tankar med grundantaganden. Automatiska tankar är det vi tänker utan att tänka. Jag duger inte. Jag är värdelös. Jag suger. Det som går på rutin, pang bom tanke. Men detta är INTE grundantaganden. Det är automatiska tankar, som härstammar ifrån ett grundantagande. 


Nu är ju inget så enkelt som det låter. Men detta är viktig kunskap tänker jag. Så frågan är vad som ligger i botten? Vad är det för grundantagande som ger upphov till dina automatiska tankar? Det är där man börjar. För som sagt, om man förändrar ett grundantagande, så förändras också de automatiska tankarna, de sekundära antagandena och också beteendena.

 


Av: Soma Ströberg


Tack så jättemycket att jag fick lägga upp den här! Du är grym tjejen! :)


/E med två i

Av Eveliina med två i - 21 december 2012 10:00


Augusti: Kände mig mycket ensam och osäker till en början av behandlingen innan jag kom in allting, men det blev sakta men säker bättre, som tur var. Nu har jag ju en massa fina vänner därifrån! :)   

Min mamma, pappa och syster kom på besök då och då och det var lika roligt varje gång. Fikade kladdkaka med grädde med min pappa och syster för första gången på riktigt länge!

Började lägga upp maten själv och fick gå ut på promenader efter tre veckor. Tyckte jag gick ganska fort upp i vikt, 1 kg varje vecka typ. Förstod då att jag aldrig hade kunnat gå upp så mycket i vikt på egen hand hemma…

Badade för första gången det året i havet också. Tyckte det var kallt, som den badkruka jag är haha!

Mitt hat mot min kropp ökade ju mer jag gick upp i vikt. Saknade mina vänner där hemma också!

Färgade om håret. Busade en hel del med min Crinis och fick skäll av personalen.

30/8 åkte jag på min första permission, som gick hyfsat bra ändå. Träffade kompisar och gick på Matfestivalen. Det var riktigt roligt och hade en bra stund!


   


Mitt schema på Capio:

 


       


Fick ett par besök av min familj:

 

                              


Picknick!

         


Virkade en del!

         


Fikade kladdkaka med grädde med pappa och syster för första gången på evigheter!

           

       


Badade för första gången den sommaren!

  

   

Åt glass...

    


Hade spakväll...

  

   

Färgade håret...

       


          


Åkte hem på min första permission:

              


September: 2/9 åkte jag tillbaka till Varberg igen. Låg stilla på vikten och fick börja med näringsdrycker trots mina protester (tog verkligen emot att ta dom i början) och att jag skulle flytta till k2 dagen efter.

4/9 flyttade jag alltså till k2 och var i en jobbig period då. Åt pizza för första gången på typ ett år samma dag.

Gick upp ganska fort i vikt av näringsdryckerna. Hade såå svårt att acceptera vikt uppgången och hatade min kropp bara mer och mer…

13/9 kom mamma och pappa till Varberg på familjesamtal som inte gav mig så jättemycket. Mådde inget vidare just då…

Tog bort en del ångestmediciner och började äta lite smått i Villan.

28/9 åkte jag på permission igen och det gick väl okej, men klarade inte av att ta en enda näringsdryck så mådde dåligt för det… Var lite med vänner igen och det var såå trevligt.

30/9 åkte jag tillbaka till Varberg.


Åt friterad banan med glass på Matfestivalen!


Tillbaka till Varberg!

 


Flyttade till k2...

       


Åkte på ett par förkylningar, usch!

       


Köpte en långklänning och lekte modell:

                                             


Träffade min älskade syster Sofia för första gången!

 


Åkte på perm igen:

   


Fikade ute med vänner hemma x2!

       

   


Oktober: Det var jobbigt då och då och den 8/10 flyttade jag till Villan. Kom in ganska snabbt i rutinerna där. Kom upp till bmi 20 också, så slutade med näringsdryckerna.

10/10 åkte jag hem över en natt för att gå till tandläkaren, men failade och gick till fel mottagning haha…

Fikade en del på stan med tjejerna på Capio och det var lika mysigt varje gång.

19/10 åkte jag på perm igen för att fira min födelsedag hemma lite i förväg. Träffade några vänner och fick några fina presenter av familjen och hade det mysigt. J

21/10 åkte jag tillbaka och 22/10 fyllde jag 18 år och firade den på Capio med mina vänner där! Blev en riktigt lyckad födelsedag trots allt! Åkte med en till Göteborg och shoppade och gick på bio och hade en riktigt underbar dag och fick en hel del jättefina presenter!

29/10 åkte jag på min första utskrivning i en vecka.



Fikade på stan:

            


Flyttade till Villan:

 


Åkte hem på perm:

        


Gick på misslyckat tandläkarbesök, arg chey efteråt...

  


Åkte tillbaka till Varberg och fikade på stan igen:

     


Fick nageltortyr... xD

 


Åkte hem på perm igen och firade födelsedag:

     


Fikade...

 


Fick fina presenter...

 


Och åt supergod sushi!

   


Kom tillbaka till Varberg och fann mitt rum så här... made by Sofia! :*

 


Firade min 18-årsdag på Capio/Göteborg!

                     


Åkte hem på min första utskrivning, lagade lite mat.

           


November: Gick ganska dåligt med maten och det. Var och hälsade på en snabbis i skolan och träffade vänner och hjälpte till på ett disco min klass anordnade. Gick sen på Halloweenfest och det var riktigt roligt!

Åt en liten marabouchokladkaka för första gången på evigheter vilket var ett framsteg för mig!

5/11 åkte jag tillbaka till Varberg igen. Färgade bl.a om håret igen. Var inne i en riktigt jobbig period när jag kom tillbaka.

Fick reda på att jag inte fick hänga med på klassresan till London och blev väldigt besviken…

18/11 åkte jag hem igen för att gå till tandläkaren (andra gången gillt!) och åkte tillbaka dagen efter och hamnade i Lägenheten. Bodde där först med några andra i en vecka och bodde sen själv i en vecka och det började väl gå lite utför där…

21/11 gick jag på bio och såg Breaking Dawn part 2!! Ganska bra film.

Fikade frapino för första gången på stan.


Fikade med vänner hemma!

 


Gjorde halloweeniga chokladbollar!

   


Hjälpte min klass på ett halloweendisco!

 


Drog på halloweenfest!

 


Åt marabouchoklad!!!

     


Kom tillbaka till Capio och fick ett nytt rum i Villan:

    


Var på stan och fikade och fotade!

             


Färgade om håret igen:

      


Åt glass:

       


Myste med kvällsmaten framför TV:n.

 


Åkte hem på perm igen för tandis nr.2

   


Åkte tillbaka och flyttade till Lägenheten:

         


Åt tacos!

       


Fikade frapino!!

   


Gjorde supergod smoothie!

   


Fikade på stan igen!

           


Lagade maten helt själv nu, denna gången paj:

 


Åt årets första lussebulle!

      


December: Åt lunch ute på stan med vännerna på Capio. Det var mysigt och gott!

2/12 åkte jag hem på min andra utskrivning och den blev riktigt, riktigt jobbig… Mådde hemskt och tappade all motivation och allt kändes bara så hopplöst… Maten gick inte alls bra och så. Testade på att gå i skolan igen och det kändes lite konstigt. Gjorde massa den veckan och stannade aldrig riktigt upp för att känna efter utan var hela tiden på go… Hade sån otrolig ångest och panik över min kropp…

8/12 åkte jag, mamma, min syster och en kompis till Ullared och shoppade järnet och samma kväll gick jag ut på krogen för första gången!

Hade filmkväll och var med lite vänner.

10/12 åkte jag tillbaka till Capio igen, helt förstörd. Fick därför flytta först till k2 och sen dagen efter till k1 för att vila upp mig och komma på rätt spår igen. Blev inte riktigt så, utan blev magsjuk ett par dagar tills jag skulle hem igen den 15/12.

Och nu sitter jag här hemma och försöker kämpa vidare, men det är svårt. Börjat skolan men får jullov idag. Snart är det jul. Hoppas verkligen den blir bättre än förra årets… Kämpar verkligen med maten och alla tankar...


Lunchade på stan!

       


Åt supergod lunch!

   


Åkte hem på min andra utskrivning:

  


Började i skolan!

   


Det snöade en massa...

     


Provade risifrutti saffran!

 


Kom ännu mer snö...

    


Mådde inte bra alls...

 


Var på körskolan:

 


Åkte till Ullared och shoppade!!!

                     


Krogen samma kväll!

 


Hittade massor på Ullared:

     Allmänt · Anorexia · Årssammanfattning 2012

Av Eveliina med två i - 20 december 2012 10:00

Maj: Fuskade en hel del med maten, osv och gick mer ner i vikt utan att jag förstod vad som egentligen höll på att hända… Lyssnade mycket på anorexin och hade svårt att gå emot.

Fick ändå mer frihet av mottagningen och mina föräldrar, och jag kände mig hemsk som gång på gång svek deras förtroende…

Gick inte så bra med samtalen jag hade på mottagningen. Jag och min behandlare klickade helt enkelt inte och det gav mig ingenting och kom ingen vart. Det gick bara bakåt för mig...


Fest igen:

  


Försökte ta tag i maten själv och äta som jag skulle, men det höll inte länge...

              


Blev några riktigt varma dagar i maj:

        


Juni: Fortsatte lyssna på de dumma tankarna, och velade mellan att försöka bli frisk och att fortsätta vara sjuk.

Slutade tvåan på gymnasiet. Var inget direkt sommarväder då utan riktigt kallt och eländigt.

Det blev ännu svårare att stå emot sjukdomen nu när jag fick sommarlov och var ensam hemma eftersom båda mina föräldrar jobbade och det gick mer och mer utför…

16/6 åkte jag till Liseberg med några kompisar och jag var så glad över att jag fick åka med! Mina föräldrar ville inte riktigt det först, men fick det av min behandlare som tur var. Det var en riktigt bra dag.

Firade min bror x2, först hans student och sen hans födelsedag. Vågade inte unna mig nånting utanför matschemat då...

Min pappa tog vågen från mig ibland och jag höll på att flippa ut varje gång. Vägde mig typ flera gånger om dagen för att ”kontrollera så jag inte gått ner mer”…

De på mottagningen fattade att deras behandling inte räckte till för mig eftersom trots mina försök att dölja att jag gått ner i vikt så visade vågen minus. De föreslog då en planerad inläggning på Capio i Varberg.

Började bli ganska trött på att leva så här och hade tappat i princip all kämparglöd. Tänkte att inläggningen kunde vara ett sista hopp!


Fick ta promenader själv:


Var på IKEA en sväng med mamma och syster:

      


Min bror tog studenten:

             


Fest igen!

   


Det var ingen vidare sommar i år...

   


Skolavslutning:

             


Frukost:

 


Min systers och kompis skolavslutning:

    


Min bror fyllde år!

           


Midsommarfest!!

   


Utflykt med mina föräldrar:

       


Juli: Vädret var fortfarande värdelöst och det regnade, blåste och var mulet och kallt. Brrr.

Fortsatte gå ner i vikt och de på mottagningen skickade en remiss. Var ganska splittrad angående inläggningen. Ville för att det kunde vara den hjälp jag behövde och ville inte för då skulle jag missa så mycket hemma…

Mamma och pappa började bevaka mig mer, eftersom det inte gick så bra för mig. Men försökte verkligen inte gå ner mer i vikt.

Till slut sprack bubblan och de kom på mig med att fuska med vikten. Det var otroligt jobbigt men samtidigt skönt, för det blev bara värre och värre för varje gång eftersom jag gick ner mer och mer…

8/7 var jag på Törebodafestivalen. Det var första gången jag var på en festival. Såg Mange Makers och Veronica Maggio.

Den 17/7 åkte jag och pappa till Capio i Varberg för första gången för bedömningssamtal. Var jättenervös. Tänk om jag inte var sjuk nog… Tyckte inte jag var det och att någon annan förtjänade platsen faktiskt, någon som behövde den mer.

Hade typ ätit rätt mycket den dagen och inte fått tillfälle att röra på mig så mycket och ville inte äta kvällsmaten. Mamma började hota om inläggning på avdelningen igen och allt kändes bara hemskt.

18/7 tackade jag ja till platsen i Varberg och dagen efter kom mitt bekräftelsebrev.

Helgen innan Varberg blev riktigt hemsk. Fick massor med ångest eftersom jag inte kunde fuska och så med maten eller gå ut och gå som jag ville. Ville på stan och träffa en kompis men mamma hotade då med att jag inte fick åka till Varberg om jag drog ner på stan. Visste inte vart jag skulle ta vägen och det var bara så fruktansvärt.

23/7 åkte jag till Varberg för att läggas in. Hade många oroliga tankar och var nervös. Tyckte portionerna var superstora, men åt upp allt ändå, utan större problem. Tyckte inte jag förtjänade att få vara där eftersom jag inte hade så mycket ångest angående maten. Fast ansåg att jag var normalviktig också, vilket jag naturligtvis inte var… Hade ingen aning om hur lång tid detta skulle ta.

Började äta saker som jag inte vågat på typ ett år, så som sylt, fruktyoghurt, muffins, oboy, m.m och började gå upp i vikt.


Kvällsmat:


Var med vänner:

     


Törebodafestivalen:

          


Festade...

 


Åkte på bedömningssamtal!

  


Lunch:

 


Middag:

               


Fick mitt bekräftelsebrev från Capio:

   


Hann med en sista fest:

 


Åkte till Varberg för inskrivning:

 


I Varberg...

           



Fortsättning följer!


/E med två i

Av Eveliina med två i - 19 december 2012 18:30

Har varit en okej dag idag. Vaknade i tid (haha) och gjorde mig i ordning till skolan och for iväg. Gav mina julklappar till Nikki och Elin och de verkade gilla dom. Nöjd chey. ^^ Tycker jag har lyckats riktigt bra med julklapparna hittills, bara några kvar nu då... Fick en presentbox med body butter, duschtvål och lotion av Nikki. Jättefint! :) Elins ska jag få imorrn.

Till lunch idag blev det julbord. Mumsigt. Fast äter typ bara köttbullar och potatis ändå av allting, haha. x) Tycker inte om något annat och har alltid ätit det. Blev ett ägg med nån god röra på också. :P Vi satt hela klassen och lunchade, såå mysigt!

Sen satt vi typ bara och väntade på att dagen skulle ta slut och vi kunde åka hem. Gick på stan en stund med Nikki och Elin. Försöker hitta de sista julklapparna men det går inte så bra... Hittade ingenting. :/ Får göra ett nytt försök imorrn kanske!

Har precis ätit middag och så nu.


Nu är det förresten exakt ett år sen jag blev inlagd på sjukhus för första gången. Blev lite ställd när jag kom på det förut idag. Ett helt år sen min behandling för anorexi började, och jag fattade ingenting då, tyckte inte alls att jag var sjuk, men ack så fel jag hade... Blir nästan gråtfärdig när jag tänker tillbaka på det. Var så rädd. För att äta och gå upp i vikt. Och här sitter jag ett år senare, drygt 10 kg tyngre och fortfarande rädd för att äta för mycket och gå upp i vikt... Just nu känns det svårt att se om man har gjort några framsteg alls. Alla dumma tankar om mat/vikt/kropp/motion är kvar... Kanske inte på samma sätt som då, men de finns där... Hela tiden. Hur hittar man modet och kraften att bli fri? Att gå emot alla tankar och släppa på kontrollen och strunta i vad som händer? Vet inte om jag kan det just nu, känner mig så otroligt dålig och feg... 



Just chillin'... And you?

 


Min julklapp från Nikki! :)

 


Julbord!

 


Min lilla söta gos!

 


/E med två i

Av Eveliina med två i - 19 december 2012 10:00

Här kommer sammanfattningen av året!


Fick diagnosen Anorexia Nervosa den 8:e december 2011.

Blev inlagd på sjukhus den 19:e december på akutavdelningen, men fick flytta till en annan avdelning den 21:a. Sen började min kamp i helvetet…


Dagen jag blev inlagd, hade precis fått sonden...


Januari: Skrev ingenting i bloggen under hela januari. Låg då inne på sjukhuset med sond och hade det väldigt kämpigt och mycket ångest. Hade i princip ingen vilja att bli frisk här och jag var helt fast i anorexin. Skrev bara dagbok och det är ganska hemskt att läsa att jag varit så nere i sjukdomen…

På morgonen den 1/1 kom jag tillbaka till sjukhuset från en kort permission som jag hade över nyår. Var rätt besviken att jag inte fick längre tid, men maten hemma hade inte gått så bra ändå… Den 11/1 började jag med fulla portioner (hade haft halva innan) och den 12/1 fick jag ta bort sonden ur näsan. Dagen efter hälsade jag på min klass för första gången sen jag blev inlagd. Några av dom kom på besök lite då och då, och det kan man säga var mina ljusglimtar i den mörka tillvaron. Var mesta dels helt ensam på min avdelning och försökte typ överleva och sakta men säkert kom jag igång med ätandet och gick upp i vikt. Pappa var med mig på dagarna för det mesta, och mamma sov med mig på nätterna på sjukhuset. Har verkligen inga bilder från den här månaden.



Februari: Fick komma hem mer och mer på permissioner och började blogga igen. Gjorde ännu ett besök i skolan. Började dock smygträna en del när jag var hemma. Pappa var hemma med mig hela tiden.

Skrevs ut från sjukhuset den 22/2, men mådde riktigt dåligt just då. Blev bättre sen med tiden.

Den 24/2 tog mamma mig till djuraffären och vi köpte hem min hamster Tussen helt spontant.


       


Mars: Hade första mötet med mottagningen 1/3 som jag började på efter sjukhuset. Gick dit typ en gång i veckan för vikt och samtal.

Den 2/3 började jag skolan igen. Till en början gick jag tre halvdagar i veckan och hade regelbundet möten med skolan under hela våren. Fuskade en del med maten och smygtränade hemma. Gick inte upp så mycket i vikt nu och jag hade fortfarande en bit till normalvikt.


           


April:  Hade en hel del jobbiga tankar som styrde och ställde och var trött på att vara så begränsad och inte kunna leva som en normal tonåring.

Gick på fest och hade filmkväll, så lite mer frihet fick jag. Firade påsk hemma hos mormor och morfar, och mådde ganska dåligt den dagen för att det kändes som om jag bara åt och satt still...

Åkte med mamma till Stockholm 9/4 för att se på en isshow i Globen. Det blev en riktigt bra dag utan en massa tjafs om maten och så.

Började gå ner i vikt nu och fuskade med vatten så att vågen skulle visa mer på invägningarna… Det var fruktansvärt och blev bara värre och värre för varje gång!

Den 13/4 var jag på isshow med en kompis också. Det var också riktigt kul, men min pappa blev sur för att jag kom hem så sent och åt inte mitt kvällsmål som jag skulle… Mina föräldrar kontrollerade mig väldigt mycket fortfarande och jag hatade det! Fick trots allt börja gå på fester igen, vilket var superkul!

Fick träffa en annan som har haft anorexi också, och det var ganska intressant. Ökade även på skolan och gick till slut fulla dagar.


Vid påsk:

       


Isshowen i Stockholm med mamma:

                


Den andra isshowen med min kompis:

 


Min första fest sen jag blev inlagd:

 


Filmkväll med kompisar:

             


Fortsättning följer!


/E med två i 

Av Eveliina med två i - 18 december 2012 16:46

Dagen började inte så där jättebra... Lyckades försova mig och sov typ två timmar för länge. Fick panik när jag vaknade! Men det var bara klä på sig, slänga i sig frukost och kolla när nästa buss gick. Kom till typ skolan en och en halvtimma försent haha! Men missade inget eftersom de andra gjorde prov som inte jag skulle göra (ännu...), så det var lugnt. Har typ inte gjort ett skit i skolan ändå under hela dagen, så den känns ganska ovärd. Typ bara suttit och tjötat och försökt göra lite, men har ingen skolanda precis... hehe.

Slutade en timma tidigare och åkte hem. Gick lite på stan och gjorde lite ärenden. Gick sen hem och har precis ätit middag nu. 

Men har mått i alla fall bättre idag och känner mer motivation. Men det är jobbigt i skolan med maten... Blir så otroligt påverkad när jag ser någon äta lite eller lämna på tallriken... Kan inte tänka klart i såna situationer och vet inte riktigt vad som är fel eller rätt... Mina kompisar är ju friska vad jag vet, så gör de verkligen fel? Eller...?

Men måste skärpa mig, det här håller inte! Måste våga utmana mina tankar, gå emot... Inte styras av en massa rädslor och tvång! Det är inget liv! Men det är tyvärr lättare sagt än gjort... Men inte omöjligt!



Trapped by the anorexia...

Tumblr_mf6txhi0sh1rkrr5go1_500_large



Tumblr_m4tlz5jl9n1qe7mxjo1_400_large


/E med två i

Av Eveliina med två i - 17 december 2012 19:15

Har varit "ledig" från skolan idag. Hade två inställda lektioner utav tre, så kände ingen större vits med att gå... Så en extra dag ledig är inte helt fel!

Har varit snöslask och t.o.m lite regn idag. Gillar inte när det är så blött överallt...

Måendet var ganska dåligt imorse och hade en massa jobbiga tankar så maten har gått sådär idag tyvärr... Varför ska det vara så svårt att göra rätt??? Blir så arg på mig själv... Gör rätt nångång!!! Men varför känns just rätt så fel då och tvärtom...? :(

Gjorde inte så jättemycket fram till efter lunch, då jag hade körlektion. Gick okej, fast känner mig typ aldrig nöjd med det jag visar på lektionerna. Känns som om jag kan, men ändå går det inte som jag vill... Frustrerande!

Sen var jag på stan med min syster och hennes kompis. Köpte lite nya scrapbookninggrejer till min bok. Nöjd chey! Hittade också en julklapp till min pappa.

Kom sen hem och åt lite middag och sen var jag ute och gick en sväng.

Vet inte hur det här jullovet kommer att gå... Känns inte bra just nu, anorexin är rätt stark i mig, faller tillbaka i gamla mönster gång på gång... Vill bara att den ska låta mig vara nångång... Pappa kom just in och frågade hur det går med maten egentligen, han tycker jag har minskat och jag har tappat i vikt... Visste inte riktigt vad jag skulle säga. Ååh, vill inte svika varken han eller mammas förtroende!! Vill inte att de ska börja bevaka mig igen, få minskad frihet osv... Vill ju fixa det här men varför är det så svårt?! :( Känner mig så dålig, värdelös, fet, dum... Är så rädd... Allt verkar gå åt helvete just nu och kommer förstöra hela julen...!


Lite julfint på stan:

   



/E med två i

Presentation


Hej! Jag är en tjej som skriver om mitt liv, vad som sker i det, tankar och funderingar, osv, men främst om min kamp mot anorexin. Hoppas du hittar nånting i min blogg som intresserar dig och stannar! Puss!

Gratis-trafik.se

Mejla mig!

eveliina.uimonen@hotmail.se

Instagram

Eveloinen

Weheartit

Fråga mig

38 besvarade frågor

Besöksräknare

Stöttningsgrupper på facebook för äs!

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Arkiv

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Bloggar

Länkar

Besöksstatistik

Övrigt


Skapa flashcards