Har mått sämre idag igen och har mest suttit tyst i skolan och jobbat med bild. Känt mig trött och deppig typ och har börjat undra vad det är jag går upp på morgnarna för... Varje dag är densamma. Jag går upp, åker till skolan, åker hem, sitter mest framför datorn, går och lägger mig. Och så håller det på. Ser inte fram emot någonting i min vardag just nu, utan är bara så trött på allting... Vädret gör det inte bättre heller. Snön kommer ju tvunget tillbaka hela tiden och det har blivit kallare igen... -.-' Suck, är något så otroligt trött på vintern! Tar ju aldrig slut!

Men fick ett samtal från mottagningen i skolan att jag skulle komma dit på läkarsamtal redan idag pga återbud från någon annan. Funkade utmärkt för mig så jag tackade ja, annars skulle jag inte dit förrän 1:a mars. Slutade tidigare och gick sen till mottagningen och träffade deras läkare. Vi pratade mest om hur jag mådde och fick göra ännu ett depressionstest och efter att hon kollat på det och vi pratat lite till så skrev hon ut ett recept på antidepressivmedicin till mig. Vet att det är många som misstänkt att jag haft en ev. depression, men känns konstigt att någon verkligen tror att man har det och får medicin för det. Så den ska jag tydligen ta en gång per dag i typ ett år. Vad tycker ni om mediciner som anti-depp? Är det onödigt eller en hjälp?

Jag har inget emot mediciner direkt, bara de kan hjälpa en liksom. Men många tankar flyger omkring och jag undrar om jag verkligen är så deppig och nedstämd. Jag mår ju bra vissa stunder/perioder och måendet pendlar ju så mycket för mig liksom.

Idag fyller min bror år också, så grattis till bro!       Kom dock på det igår (var tar tiden vägen?) så har inte fixat något direkt... Såååå, någon som har ett absolut-sista-minuten-tips?

/E med två i

Har varit en sådär dag idag... Kändes inte så jättebra i skolan idag och det är jobbigt att det inte är desamma längre... Vet inte om det någonsin kommer bli det igen.

Slutade i alla fall tidigt och åkte hem en stund för att sen dra till mottagningen för vikt/samtal. Det gick åt helvete... Vikten pekade tydligt nedåt och jag ville bara dö... Blir så arg och ledsen på mig själv och framförallt besviken att jag uppenbarligen inte fixar det på egen hand! Det känns bara så mörkt just nu och jag fylls av hopplöshet gång på gång. Min behandlare var allt annat än glad och det första jag gjorde var typ att brista ut i tårar. Hon reagerade knappt och de har tydligen snackat ihop sig på mottagningen om hur de ska göra med mig. Ska tydligen få prata med deras läkare som ska göra nån slags bedömning av mig eller nåt om några veckor. Allt känns som en mardröm som jag aldrig vaknar upp ifrån.

Min behandlare tycker inte att jag tar emot deras hjälp heller och om jag inte börjar göra det så tyckte hon att vi lika gärna kunde lägga ner behandlingen... Fick med mig ett matschema hem som jag ska försöka följa faktiskt. Måste vända det här NU. Hatar att gå efter matscheman och så men har nog inte mycket till val just nu... Får ge det en chans i alla fall!

Bara för det här med vikten och det så fick jag inte alls ut det jag ville prata om, eftersom min behandlare lade så mycket fokus på det (vilket jag förstår men ändå...). Känns jobbigt att inte kunna prata med någon när man har så mycket inom sig som man inte vet vad man ska göra med. Har ingen att vända mig till...

Har precis lagat middag som blev lite kaosartad... Hade bestämt mig för ett recept till slut, men så fattades det ena efter det andra och allt blev bara pannkaka typ... Fick väl till något i slutändan trots allt. Blev rotfrukter med stekt kyckling. Gick att äta i alla fall.

Nu ikväll ska jag nog baka bröd eller något, får se hur det blir med det. Annars händer nog inte så mycket mer. Hoppas ni haft en bättre dag än vad jag har!

/E med två i

Nu har jag äntligen tid att blogga och svara på kommentarer! Har precis käkat kvällis (nyttig chokladkaka) och har haft en ganska bra helg trots allt. Efter jag åkt till Louise satte vi igång och spelade ps3. Spelade typ till ett på natten, med typ bara avbrott för melodifestivalen! xD Och gud, vilken besvikelse den var! Trodde jag skulle dö...! Alla bidrag var hemska, kläderna var frukstansvärda och vete fan vad svt höll på med i ena pausen och med tekniken... Vilket fiasko! Hoppas verkligen att det blir bättre, annars vet jag inte vad jag gör...!

När vi vaknade vid nio idag, så åt vi frukost och sen fortsatte vi spelandet. ;) Lyckade klara ut ett spel, haha! 

Sen har vi inte gjort så mycket mer, utan suttit mest och degat i soffan framför TV:n. x) Drog hem vid sen-sju tiden och var ganska trött men har lyckats piggna till lite nu i alla fall.

Imorrn är det en ny veckan, vilket innebär skola och sen även samtal/vägning på mottagningen, som jag är ganska nervös inför... Vill inte ha gått ner mer! Känns lite hopplöst just nu... Känns som om jag aldrig kommer bli fri, som om jag aldrig kommer få börja träna igen, ha ett normalt och lyckligt liv...! Nu när jag var hos Louise så såg jag ju lite hur hon kunde äta, och beundrar henne faktiskt. Hon åt pizza till frukost, för att senare på dagen även äta chips, godis, mackor och mer pizza. Hon ser inte det onyttiga i det, utan äter för att hon är hungrig/sugen/tycker det är gott! Visst, jag vill inte äta allt det där exakt, men jag vill inte se mat som siffror och något man måste göra sig förtjänt utav eller rädd att det ska bli för mycket hela tiden... Känns som om jag tar ett steg fram och två steg tillbaka just nu och vill inte dras längre ner nu...! Men vet inte hur jag ska ta mig ur det här...

/E med två i

Har haft en ganska bra förmiddag idag. :) Började med frukosten, som mättade bra och jag stod mig länge på den!

Var ute och gick en sväng i det fina vädret och handlade lite också. Sen begav jag mig till stan och mötte upp mamma och vi gick till ett sushiställe för att äta lunch tillsammans. ^^ Var tvungen att ta 8 bitar och det var lite läskigt men det gick bra! Såå underbart gott! Älskar verkligen sushi! ^^ Tog med avokado, lax, räkor och kyckling. Mums! Om det är en rätt jag skulle kunna leva på livet ut så är det nog sushi, haha!

Har precis kommit hem nu och ska dra till Louise om en stund för spelhelg. Får se om jag sover över där och hur det blir med bloggandet då.

Mamma började tjata om att jag ska dricka mer mjölk igen. Fattar inte varför hon håller på att tjata om just mjölk egentligen... -.-' Bara jobbigt att höra på henne tjat, men jag vet ju att hon menar väl. Men hon vill att jag ska trycka i mig så mycket mat som möjligt typ, men jag vill kunna lyssna på kroppens signaler mer och göra som JAG vill, och inte gå efter någon annan eller styras av något annat. 

Sushi!!!

/E med två i  

Är så trött på anorexin. Är så trött på att inte leva. Är så trött på att jag är så dålig som inte vågar gå emot mer och viker mig för anorexin hela tiden. Är så trött på att vara rädd för att gå upp i vikt. Är så trött på att inte kunna äta som jag vill/när jag vill. Är så trött på hur dåligt jag behandlar min enda och värdefulla kropp. Är så trött på att jag styrs av mina rädslor! Nu får det fanimig vara nog! Orkar inte mer! Men hur gör man för att bryta allt och ta stegen ur den falska "tryggheten"? Hur finner man modet? Vill ju inget hellre så varför ska det vara så svårt? Hur vet man vad som är tillräckligt för ens kropp när man inte ens kan lita på sig själv? Varför kan jag inte bara släppa allt som har med anorexin att göra och börja leva istället? Få börja träna igen? Vill inte behöva blicka tillbaka sen i livet och ångra all denna tid jag slösat bort på kalorier och förbränning! Det viktigaste är ju att man mår bra! Och ingenting med anorexin gör att man mår bra, INGENTING! Har ändå förstått hur mycket den förstör och hämmar mig, vilket jag inte kunde se för inte så längesen.

Men vill inte styras av mina rädslor hela tiden, för det är inget liv. Jag har fått nog. Min kropp har fått nog. Försvinn äckliga anorexi, vill inte ha med dig att göra mer! Låt mig bara va! I want and will break free!

Känner verkligen att mitt humör är lite av en berg- och dalbana just nu. Idag har jag faktiskt mått riktigt bra i mig själv och varit full av energi och faktiskt livslädje. Härligt! Vill bara börja leva nu!

Idag har jag jobbat lite i motivationsboken, studat liiiite körkortsteori, övningskört, handlat med mami och sen inte gjort så mycket mer. Snart är det dags för middag. Det blir Italiensk kyckling med pasta och sallad. Mmm! 

Ikväll händer nog inte så mycket mer sen. Imorrn är det ny vecka med skola och ska sen ha samtal/vägning på mottagningen samt körlektion, så då är det full rulle på vardagen igen.

Fick en del oroade kommentarer på förra inlägget och just nu känns det rätt och jag hoppas verkligen inte det är en sjuk grej och att det blir fel igen. :( För känner att jag har kommit en bra bit med tankarna (måste bara funka praktiskt också) och vill bara hitta min väg i livet och känner att jag verkligen inte vill vara mager och eländig. Varför ska man förstöra och hata sin kropp för, när man ska leva med den resten av livet? Vill kunna tycka om den och ge det vad den behöver och vill ha så jag mår bra i både kropp och sinne. Den sjuka vägen har jag provat, och den har allt annat än funkat, så det är nog dags att prova nånting nytt. ;) Men har fortfarande en del att jobba med dock. Men den här hälsogrejen kanske bara är något jag fått för mig just nu att jag vill prova och går kanske över snabbt igen, haha. Men ska vara försiktig så det inte går åt fel håll istället!

Några bilder från motivationsboken:

/E med två i

Vill kunna säga att allting är bra, att allting går galant och anorexin existerar knappt. Men just nu är det inte så. Och känner mig så misslyckad som inte ens klarar av att äta ordentligt. Jag är för guds skull 18 år och ska inte ha problem med att äta! Blir så frustrerad och arg på mig själv! Varför är jag så feg när det verkligen gäller? När jag får chansen att bevisa att jag kan? Jag bara sviker allas förtroende gång på gång och lurar inte minst mig själv... Varför kan inte allting bara vara bra för en gångs skull?

Blev en kort dag i skolan idag. Hade en timmas extra sovmorgon så vaknade rätt utvilad, vilket var skönt. Har varit duktig och lagt mig tidigt varje kväll nu och känner verkligen skillnad från förra veckan. Sömn är viktigt, kan jag säga! Hade i alla fall bild och började om på mitt självporträtt och sen hade vi religion och då hade vi bara genomgång och sen slutade vi. Älskar fredagar, haha!

Tog bussen hem och sen hade jag körlektion igen. Gick superduperbra och fick massor med beröm från läraren och hon vill börja planera uppkörning med mig! Tror det blev risk ettan på onsdag, så då har jag fixat det också och allt kändes bara såå bra och jag var glad... fram tills jag kom till mottagningen. Vikten visade inget vidare och jag skämdes så. Fattade ingenting. Trodde verkligen inte det, så blev ganska chockad. 

På samtalet sen satt jag och behandlaren mest och tjafsade om hur vi skulle göra. Tiden bara rusade iväg och vi kom typ inte fram till något vettigt alls. Känns inte bra det här... Var bara arg, irriterad, ledsen och besviken och hade ingen lust att prata med henne alls. Jag får inte ens prata om de saker jag verkligen vill och är där för, min enda timme i veckan. Känns bara hopplöst alltihop och som en ond nedåtgående spiral som bara upprepar sig hela tiden. Lyckan jag kände efter körlektionen var ju som bortblåst...

Nu har jag i alla fall precis kommit hem och käkat middag. I helgen har jag inget planerat så ska ta tillfället i akt och försöka göra en massa småsysslor som behöver göras. Ikväll ska jag bara gosa ner mig i soffan framför Gladiatorerna med någon mumsig kvällsmat tror jag. Hoppas alla får en trevlig helg!

I morse:

/E med två i  

Har inte hänt så mycket idag. Åkt till skolan och varit där som vanligt. Jobbade på hyfsat i alla fall och vi slutade lite tidigare, vilket var skönt. Har varit svinigt kallt ute och man fryser nästan ihjäl så fort man går utanför dörren känns det som. Men dagen har ändå rullat på och nu ska man bara ta det lugnt I guess, händer nog inte så mycket.

Måendet är lite sådär just nu och jag känner mig bara allmänt kass, misslyckad och dålig. Är bara trött på allt med anorexin just nu, men ändå ska det vara så svårt att lämna den... Jag förstår bara inte... Vill inte att mitt liv ska styras av en massa rädslor och tankar! När ska jag våga ta steget mot friheten...? Får ta och jobba på den där motivationsboken antar jag...

/E med två i