Me today.

Varit på BUP idag alltså. Fick träffa en ny tant att prata med. Kändes som man fick upprepa det man redan sagt till alla dom andra. Hon sa att det var rätt allvarligt och att jag har en ätstöning med stor sannorlikhet. Känns inte alls som om jag är sjuk. Men varför kan jag inte äta mer då? Ska tydligen få besöka ett institut ellernågot för ätstörda. Vill inte bli tvångsmatad en massa äckliga kalorier utan att få träna! Tränade inte något eller gick inte ut och gick som jag hade tänkt idag. Fast det var nära. Fick ångest över att jag inte gjorde det innan mamma kom hem. Ville testa min nya jacka också.

   Har inte ätit så mycket idag för att jag inte varit hungrig alls. Känns bra ändå. Vet att det inte är det. Tror inte jag vill fatta typ. Mamma kom hem och frågade om jag ville börja äta än. Jag skakade bestämt på huvudet. Hon tror inte jag kommer överleva till jul. Vet inte vad jag ska tro, är nog rätt förvirrad just nu och splittrad...

   BUP-tanterna vill ändra på allt. Jag vet inte om jag är beredd på att göra det. Jag vet inte vad jag vill... Jag tror inte jag fattar riktigt vad det är som händer... Vet inte vad som kommer att hända...

Mina nya supermysiga skor och tofflor   

Dagens outfit.  

"I stare at my reflection

in the mirror...

Why I'm I doing this to myself?

Losing my mind on a tiny error,

I nearly left the real me

on the shelf..."

Dagen började som vanligt, vaknar, äter frukost (som jag hade lite ångest över), åker till skolan, har slapp första lektion och sen bad. frös som en idiot under hela simningen. fick simma längder och göra lite livräddning och hela tiden tänkte jag på den varma och härliga bastun som väntade!!! men när jag precis gått upp ur bassängen ringer min mamma och säger att jag har fått en akutinkallelse till sjukhuset för att ta prover och göra en läkarbedömning och ska vara där så snart jag kan! förtvivlat inser jag att basta är bara att glömma och börjar skynda mig, kolla buss hem, kasta i mig lite lunch och sen bege mig till busstationen med en lektion kvar egentligen.

  kände mig stressad och trött hela vägen till sjukhuset. väl där får jag prata med en läkare som ställer frågor igen. plötsligt säger hon att jag förmodligen får tilllbringa natten på sjukhuset för ytterligare bedömning och hjärtat flög upp i helsgropen på mig! jag mår skit och får ta lite blodprov, ekg, puls, längd och vikt, o.s.v tar extreeeemt lång tid och är på sjukhuset i typ fyra timmar. var fullständigt död efter och jag somhade tänkt att träna idag! fick jätteångest för det och imorrn måste jag träna!!! annars dör jag! var så satans kallt ute plus att jag frös så kunde inte ta någon promenad heller.  fick ta en lång varm dusch istället för att jag frusit sen badet. nu har jag ångest för att jag inte träna som jag tänkt och får inte äta så mycket då. suck, sjukhuset förstörde ju min planering totalt! -.-' jaja, ikväll är det ändå vampire diaries som man inte får missa!  see ya!

/kram e med två i 

var "ledig" idag alltså vilket jag kändes verkligen behövdes. sov till typ 20 över åtta och låg kvar lite tills jag kände att jag behövde gå upp. det blev en seeeeeg morgonpromenad och sen frukost. kunde inte äta hela tallriken havregrynsgröt för jag fick ångest så det blev en halv med en halv tomat sen. efter frukosten begav jag mig till min kompis och vi inväntade sen den tredje. vi såg på saw 3 och jag hann se typ halva av the butterfly effect. till filmerna åt vi gurk-och morotsstavar med creme fraiche med smak. det var gott men jag har inte heft någon aptit alls idag så det blev inte så mycket.

  sen var jag tvungen att dra till bup. visste inte hur jag skulle känna mig inför mötet och det kändes konstigt till en början. fick prata med två tanter. vi pratade i typ en och en halv timme och tog typ puls, blodtryck och vikt. vikten var mycket lägre än vad jag trodde och jag undrar vilken våg som kan visa fel... hur som helst känns det helt okej nu men är otroligt trött och känner inte för något direkt. och absolut inte skola imorrn -.-' ska kanske bege mig ut på en runda till sen men får se om jag orkar eller ska vara snäll mot mig idag. ska i alla fall basta sen vilket jag ser fram emot.  

muppig bild, i know...   

dagens kläder (a) syns kanske inte så bra men...     

Har varit en ganska seg vecka hittills och varit helt slut efter skolan. har smygtränat lite varje dag och det är förvånansvärt lätt att dölja det för mina föräldrar. det blev inget bad idag heller (tack och lov) för vi hade nationella i engelska vilket gick okej. men ska bada på fredag ändå.

  imorrn ska skolan ha volleyboll/tipspromenadsdag. no way att jag åker till skolan bara för att gå tipspromenad! vad tror lärarna om oss? därför har jag och två kompisar beslutat att ha en filmdag istället.  låter mycket mysigare och trevligare tycker jag.  (Y)

   Ska förresten till bup imorrn också p.g.a mitt förhållande till maten. har tänkt på det en del men först nu börjar jag bli lite nervös. vad kommer att hända? är jag sjuk och har någon ätstörning? vad kommer dom att göra i så fall? kommer domställa massa jobbiga frågor eller typ skälla ut mig som alla andra för att dom tycker att jag äter för dåligt? känns overkligt att jag skulle kunna ha typ anorexia eller något. men jag tror inte det, det känns inte så allvarligt. får se hur det går, uppdaterar imorrn. wish me luck, i guess...

Pappa tog med mig ut på en springtur ändå. det blev 5-kilometern och det gick seeeegt och fick rätt kass tid. men sen fick ju mamma reda på att jag verit ute och sprungit igen fast jag inte får och att hon tycker jag äter för dåligt efteråt och det blev ett väldans liv på henne. hon blev skitarg på mig och började skrika på mig och säga att jag var helt dum i huvudet, o.s.v fatta vad sur jag blev på henne! och hon ville inte sluta heller!

   faaaan asså! jag blir knäpp! jag vill inte äta mer än vad jag gör! blir mätt på dom potinoerna och vill absolut inte ha mer mat! men vill faktiskt samtidigt inte gå ner mer i vikt. börjar se rätt mycket av benen vid t.ex axlarna och vill inte bli ett skelett!  men vill heller inte äta mer än vad jag gör! mår skit då! blir livrädd när jag inte vet kaloriinnehållet i något. måste kolla allt! Åååååh, vet inte hur jag ska göra eller vad jag ska ta mig till! det är inte bara att börja äta... har ångest och mår skit nu... varför kan inte kroppen nöja sig med det kaloriintaget jag har? liksom anpassa sig? är nöjd med hur jag äter ju... har förut sett andra som har tagit minipotioner och avundats dom över hur lite de behöver äta. nu gör jag samma sak och känner mig faktiskt lite stolt över mig, känns bra liksom...

   vi ska bada i skolan på onsdag. börjar bli orolig för det. tänk om alla äcklas av min kropp, blir totaläcklade av vad de ser... de ser nog inte samma sak som jag ser liksom, och jag vet inte om jag vill visa upp mig... funderar på att bada i t-shirt och shorts... snyft, vill inte behöva dölja min kropp!   har absolut ingen som helst lust att gå till skolan imorrn eller träna... men känns som jag måste träna för annars fäster sig massa fett på kroppen istället för att förbrännas... måste låta helt sjuk i huvudet...  

nu är jag i alla fall klar med min fotopärm. blev faktiskt riktigt nöjd och är lite stolt över mig själv. såhär blev den:

jag skriver som sagt om mina tankar och problem, och det är inte för att trigga någon om man säger så till något. 
   hur som helst har det varit en ganska bra dag idag. har haft svenskaprov men det kändes bra (Y). dessutom är jag nöjd med mitt kaloriintag idag. jag vet att det egentligen är på tok för lågt, det är det alltid nu för tiden, men jag mår bra när det ligger så. störd, jag vet. har hunnit smygträna i två timmar också (mamma förbjuder mig att träna om jag inte börjar äta ordentligt), vilket kändes mycket bra. det blev springning plus pilates. 

   jag vet att det jag gör är fel, fel mot min kropp. men det känns så bra och jag är nöjd med vad jag gör.. otroligt jobbigt när folk hela tiden kommenterar och påpekar att jag äter för dåligt, men jag vet att de menar väl. men det känns som om alla är arga på mig för det jag gör.. och jag vet inte när eller hur jag ska sluta riktigt... jag tror att jag kan börja äta om jag verkligen vill, men det gäller ju att hitta den där viljan också och bara tanken på att äta mer... hu! får ångest av bara tanken! hur kan något som är så fel egentligen kännas så rätt??

/E med två i                                                        

Dagens outfit

Nu ska jag berätta om min viktresa. Jag bestämde mig för att dela upp den eftersom den blev så lång. Men hur som helst. Allting började för ett år sen, kan man säga. Jag gick i konståkning då men hade tröttnat på det och bestämde med min mamma och min tränare att jag skulle sluta tävla och träna lite som jag ville. Jag tränade bara fyra-tre gånger i veckan då, vilket är väldigt lite jämfört med att jag tränade uppåt åtta gånger i veckan förut. Jag tyckte detta var mycket bättre nu, hade verkligen tröttnat på konståkningen.

   Nu var ju mitt stora misstag hur jag åt. Jag hade aldrig tidigare tänkt på vad jag stoppade i mig, jag gick ändå inte upp i vikt för jag behövde all den energi till att träna så tufft som jag hade gjort. Jag kunde äta stora marabouchokladkakor plus lösgodis utan att ha dåligt samvete. Kunde till och med tänka att det kanske inte skulle räcka ifall jag blev sugen på mer...

   Jag kommer inte riktigt ihåg om jag åt precis feta chokladkakor med lösgodis längre men jag åt hur som helst ganska onyttigt och det slank ner en glass med kolasås här och några karameller där, och eftersom mitt energibehov inte alls var på samma nivå längre gick jag naturligtvis upp i vikt. I början märkte jag det inte ens. Sedan började jag väl att märka det här och där med förnekade att jag skulle kunna gå upp i vikt. Det hade ju aldrig hänt tidigare! Men kläder blev tightare och jag gick upp någon storlek och fick en hemsk degklump på magen...

   Sen en dag förstod jag, jag hade gått upp säkert 5 kilo eller mer i vikt! Detta var på våren 2011. Jag började tänka att jag måste göra något t det här för jag skämdes för min kropp. Hur kunde jag låta detta hända och vara så blind?? Så jag började söka på internet hur man skulle kunna gå ner i vikt. Jag hittade en sida där det stod hur man fick platt mage. Jag drack mycket vatten, gjorde sit-ups på morgonen, masserade den ibland, o.s.v Naturligtvis fungerade inte det här (hur dum får man vara?) och min degklump var envist kvar efter några veckor och jag slutade med detta löjliga försök. Jag fortsatte mina sökningar på nätet. Jag måste bara komma på ett sätt! Jag ville absolut inte svälta mig själv eller så. Jag började ta tag i det samtidigt som vi fick sommarlov; nu jävlar skulle allt äckligt fett bort! Jag hade hittat information och recept med LCHF-dieten. Min mamma gillade inte alls från första början att jag började ändra och mixtra med maten.

   Jag gick på den här dieten i ett par veckor. Första dagarna var hemska och jag var hungrig hela tiden, fast det stod att man skulle hålla sig mätt länge tack vare den stora fetthalten i maten. Jag gick verkligen och längtade tills tre timmar hade gått så jag kunde äta något, allt som fanns i mitt huvud var mat! Men detta sug gick över som tur var. Jag fick min mamma att prova på LCHF några dagar men hon tyckte inte alls om den och mådde dåligt av den så hon slutade och tyckte att jag också skulle det. Jag åt knappt några kolhydrater alls, hade uteslutit bröd, pasta, potatis och ris. Och det jag åt fick helst inte överskrida 10 g kolhydrater per 100 g. Annars blev jag orolig.

   Mitt mål från början var att gå ner ca fem kilo till 55 kilo. Jag antog att det skulle räcka och ställde in mig på det. Mitt höftmått (lite under naveln) var ca 88-89 cm.

   Jag kommer ihåg ett samtal som jag och min mamma hade när jag började med min viktresa. Hon var väldigt tveksam till det hela och frågade mig vad jag skulle göra när jag gått ner fem kilo. Jag skojade och sa att då kommer jag fortsätta och gå ner mer och mer. Jag visste inte hur rätt jag hade då.

   Jag började även med ett promenad-program som jag hittade på en sida på internet. Jag tror inte jag vägde mig så mycket i början men jag förstod att man var tvungen att kombinera kost och motion för att det skulle ske lite förändringar snabbare. Så jag började gå ett tre veckors-program. Det var allt från 30 min rask promenad till två timmar.

   Men så småningom så kunde jag inte riktigt hålla LCHF. Det blev för mycket fett för min smak och mamma tjatade att det inte var bra med så lite kolhydrater och så vidare. Så jag började utveckla min egna diet, kan man säga. Jag ökade försiktigt på med ris, pasta och potatis. Litade inte riktigt på kolhydraterna ännu. Bröd uteslöt jag fortfarande. Men jag åt saker som jag ansåg nyttiga med mer kolhydrater än 10 g per 100 g nu i alla fall. En sak som jag lärde mig att äta under min resa som jag är ganska tacksam för är grönsaker. Jag åt det knappt alls förut men nu älskar jag sallader och måste ha minst hälften av tallriken fylld med grönsaker. Det kändes som jag börjat uppskatta mat mer och jag började förstå hur FEL jag åt förut.

   I början av sommaren åkte jag och två kompisar till en stuga mitt ute i skogen. Det enda vi gjorde var typ att äta och gissa om jag höll på att bli helt knäpp. Vi mosade u oss allt möjligt onyttigt i stora mängder och sen satt vi bara där. Jag hade lust att bara resa mig upp och göra massa sit-ups på golvet eller gå ut på en riktigt lång promenad. Mina kompisar tyckte jag var helt knäpp. Jag var jätterädd att jag gått upp mina två eller ett kilo som jag hade tappat då. När jag kom hem hade jag gått upp lite och vråltränade dagarna efter. Efter några dagar var jag tillbaka på minus igen.

    Någonstans mitt i sommaren hittade jag på youtube en pilatesinstruktör som gjorde massa pilatesvideor som jag tyckte verkade bra. Hade börjat med pilates lite grann hemma med hjälp av en bok som vi hade, och jag tyckte om det. Jag gjorde de här videorna ganska mycket i början. Jag tyckte det var så roligt! Jag tränade det varje dag och en gång tränade jag två och en halv timme i sträck. Senare förstod jag att jag höll på att överträna mig själv, musklerna som jag använde fick ingen chans att vila. Så jag drog ner på pilatesen efter ett tag och började med pilates varannan sag och ut och gå varannan dag. I början gick jag promenader som var runt en hav timme till en och en halv timme långa men sen kunde jag inte gå under en timme.

   Samtidigt höll jag på att dra ner på maten mer och mer. Jag hade hittat en sida på internet som man kunde skriva i vad man ätit och hur många kalorier man fått i sig. Jag kommer inte ihåg vilken kalorinivå jag låg på i då. Jag hade även börjat med små tallrikar, dricka minst två glas vatten till varje måltid, äta var tredje timme, tugga maten ordentligt, drog ner på både kött och kolhydrater för att det innehöll mest kalorier. Jag förstod att för att kunna gå ner i vikt måste man ligga på ett underskott. Så jag gav mig in i kalori-djungeln och började räkna.

fortsättning följer i del 2.