I'm on my way to brighter days

Inlägg publicerade under kategorin Anorexia

Av Eveliina med två i - 7 maj 2012 18:04

Middagen blev mycket jobbigare än vad jag trott. Mina bröder försökte verkligen allt till att få mig att äta upp det där sista, sista på tallriken som jag jämt lämnar. Kan och vill bara inte just nu. Det blev ett långt, djupt och känsloladdat snack med min ena bror sedan. Brukar inte ha det så det var något nytt om man säger så. Men är glad att jag har dem båda två, jag vet att de vill mig väl.  Synd bara att jag har en idiotisk sjukdom som verkar förstöra det mesta och gör alla besvikna gång på gång. Suck... Vet inte vart jag är på väg, vad jag vill eller vad jag ser fram emot eller nåt. Vet ingenting.

Just nu funderar jag på om man ska ge sig ut på en promenad eller inte. Den sjuka delen av mig säger att jag borde göra det och den friska inte. Gaaaah, blir knäpp på allt det här!! Och att det känns som om jag lagt på mig massor av lager fett som bara väller över på magen gör inte saken bättre...


380686_385095311543363_181665005219729_1198484_1322962824_n_large


/E med två i

Av Eveliina med två i - 7 maj 2012 15:26

Min pappa är bortrest två dagar nu, så jag får typ äta mina måltider med min bror. Får väl se hur det kommer att gå. Känns lite skönt att inte ha någon i närheten hela tiden. Vill ju kunna ta mer ansvar och kunna äta ensam, bevisa att jag klarar det. Men alla tycker att det är för tidigt. Förmodligen har dom rätt. Tror inte ens att jag kan lita på mig själv just nu.


Min motivation är inte alls i topp och jag vet inte riktigt vad jag vill. Anorexian är så stark. Och jag vet inte om jag har tillräckligt med vilja att bli frisk. Mamma och jag hade ett snack om det här igår kväll. Känns som om jag gör henne besviken gång på gång när jag väljer den sjuka vägen hela tiden och att jag är på väg bakåt istället för framåt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara vara smal. Vill vara den smala tjejen, som alla vrida sina huvuden för och tänker "Gud, vad smal hon är!". Varför ska det vara för mycket begärt? Jag vet att allt det här är fel men jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka...! Vet inte ens om jag vill göra det... Inte tillräckligt i alla fall.... Vill be om hjälp men jag vågar inte, rädd för att det kommer att göra allting värre...! Känner mig så splittrad...


Varit i skolan idag som vanligt. Var väl sådär, inget speciellt. Fick ingenting gjort på de få lektioner jag var med på precis. Orkar inte med allt skolarbete som måste göras just nu...


Dagens outfit:

       


/E med två i

Av Eveliina med två i - 6 maj 2012 17:33

Har inte gjort ett skit idag heller, hehe, fast jag borde ta tag i läxorna. x) Äh, tar det en annan dag typ... (a)


Tumblr_m39k5xzla81qh079po1_500_large


Har precis käkat middag. Det blev stekt fisk med potatis och wokgrönsaker. Rätt gott faktiskt. Men det blev helt plötsligt en diskution om att jag skulle öka på mitt kaloriintag så blir jag frisk fortare eller något. Kändes som om alla hoppade på mig. Visste inte vad jag skulle säga liksom eller hur jag skulle försvara mig. Det är liksom inte så enkelt som dom verkar tro. Om alla anorektiker skulle bli friska av att man öka på lite mjölk så skulle väl alla göra det... -.-' Alla verkar förvänta sig att jag skulle le och säga; "Men gud, vilken bra idé, varför har vi inte gjort det redan?". Herregud, ibland undrar jag vad dom tror om mig egentligen?? Hade bara lust att duka av och gå från bordet. Kändes som om alla attackerade mig nästan...


Imorrn är det måndag, vilket betyder skola. Blir väl bra antar jag. Börjar faktiskt bli ganska trött på att vara hemma nu, haha. Hoppas alla får en fin söndag!  


/E med två i

Av Eveliina med två i - 5 maj 2012 13:53

Det känns som om jag har börjat halka tillbaka. Tillbaka i anorexins spår. Det är inte bra. När ska jag lära mig att sluta lyssna på sjukdomen? Den är varken bra för mig eller min omgivning! När ska jag ta och fatta det? För hela tiden kommer jag på mig själv med att göra allt för att gå ner i vikt och slippa få ångest. Jag lyssnar på tok för mycket på den fortfarande! Vad spelar det för roll vad jag väger? Jag kommer inte att må bättre bara för att jag ser ut som ett skelett, det löser ingenting. Jag hamnar istället bara på sjukhus och sårar alla i min omgivning, inte minst mig själv.

Men jag är rädd. Anorexin känns så trygg fortfarande. Men jag måste släppa taget om den, och jag tror jag är en bit på väg i alla fall. Men den styr fortfarande för mycket. Varför vågar jag inte testa att gå emot den? Usch, mår bara dåligt av tanken... Men det är enda sättet. Enda sättet att bli fri, leva ett normalt liv. Vill ju t.ex kunna börja träna igen, utan att göra det i smyg.

Min motivation är inte lika stark längre, och då passar anorexin på. Och jag lyder den. Så fel!!! Man lovar sig själv att hela tiden sluta lyssna på den snart, inte nu. Men vad är det värsta som kan hända? Jag blir fet. Nej! Jag behöver gå upp i vikt, och jag kommer inte se fet ut! Jag glömmer hela tiden bort detta, måste påminna mig mer.

Ååh, blir bara så trött av allt just nu, och vet inte om jag orkar kämpa riktigt. Det är så svårt. Jag får ju bara skuldkänslor och mår dåligt när jg lyssnar på anorexin. Gör alla besvikna. Så varför gör jag inte helt enkelt som alla andra vill att jag ska göra OCH SLUTAR LYSSNA PÅ DEN JÄVLA SJUKDOMEN??! Men den är fortfarande för stark, och jag är för svag. Men enda sättet att jag ska kunna bli starkare än anorexin är att gå emot den! Hur svårt kan det vara att göra det egentligen?


Tumblr_m2y8nh9rfx1qi23vmo1_500_large


Tumblr_m2flx0v2ba1rsv3gco1_500_large


/E med två i

Av Eveliina med två i - 2 maj 2012 16:31

Väldigt slapp dag i skolan (gjorde seriöst ingenting), och senhar man varit på ännu ett meningslöst möte på mottagningen. Vet inte riktigt meningen med mötena. Min kontaktperson behandlar mig som ett barn och jag vet inte riktigt vad det är vi snackar om. Blev bara så trött på allt och orkade knappt svara henne eller ens försöka engagera mig lite.

Vikten hade inte ändrat sig ett smack utan visade samma som förra veckan. Men de bestämde ändå att mitt kaloriintag var för lite och ökade på lite grann. Vet inte vad jag tycker om det riktigt. Känns väl lite jobbigt, men kanske är det lika bra.


Efter mellanmålet åkte jag och pappa till vårdcentralen där jag hade tid för att vaccinera mig mot livmoderhalscancer. Usch, hatar sprutor! Själva sticket gjorde inte så ont utan det var sen när hon sprutade in vätskan som det gjorde svinigt ont. Och hon var tvungen att göra det lååååångsaaamt också. Nej, det var inte så kul. Känns bra att jag sen ska ta två sprutor till... Lovley...! Hoppas verkligen det är värt det.


Vädret har ännu en gång varit underbart och jag har suttit ute lite och fortsatt jobba på min solbränna. Tyvärr lyckades jag bränna mig igår också... hehe, klant!

Om en stund ska man käka middag. Vet inte riktigt vad det blir men något kött och ris i alla fall. Blir nog bra.


Ha en fortsatt solig dag! Kram!


535753_397843253570667_100000349873207_1321813_261404088_n_large


/E med två i

Av Eveliina med två i - 28 april 2012 19:31

Jag vet inte vart jag står nu eller hur jag ska gå vidare. Hela tiden kretsar mina tankar kring att försöka gå ner i vikt på ett eller annat sätt. Samtidigt vill jag ju bli fri från allt det här. Jag säger en sak men gör en annan hela tiden känns det som. Vilken dubbelmoral. Jag vill fråga t.ex mina föräldrar om hjälp, vad jag ska ta mig till, men jag är rädd för konsekvenserna och att jag kanske kommer ångra det sen. SJukdomen är så stark... Hur ska jag kunna släppa taget? Den känns så trygg. Det känns tryggt där jag är nu. Men jag vet att inte det håller, och att jag måste börja skärpa mig och utmana anorexin, annars blir jag aldrig fri.


Tumblr_l7vix1k0qk1qcc5y3o1_500_large


524258_218870104880578_184354671665455_321910_1887634605_n_large


/E med två i

Av Eveliina med två i - 28 april 2012 15:56

Vet att det jag gör är fel, fel att lyssna på anorexin, fel att göra som den säger. Men varför känns det då så himla rätt? Varför mår man så bra när man väl gjort som den vill? Men jag vet att det jag gör räcker aldrig till, anorexin blir aldrig nöjd. Så varför ska det vara så svårt att fatta det, den är inte bra för mig? När ska jag sluta att lyssna på vad den säger, att jag är fet och äcklig, att jag måste röra på mig hela tiden och förbränna så mycket som möjligt, att jag måste ta det med minst kalorier i...?


Har varit en sväng på stan igen med Louise och Phillip. Det var roligt och hittade två toppar på HM.

Blev förvånad när jag frågade mamma efter skjuts och hon sa att jag kunde gå istället. Anorexian blev väl nästan överlycklig, men jag lyssnade inte på den, jag tog inte några omvägar eller så utan höll mig på den vägen som gick snabbast, den friska vägen. Jag är glad över att jag kommit så längt att mina föräldrar släpper ut mig på stan, och får t.o.m dit.

Men jag känner att den fortfarande är stark inom mig, att jag fortfarande lyssnar på tok för mycket på den. Jag måste bli mer bestämd, ha mer vilja att bli frisk. Jag tror inte jag har tillräckligt me den viljan. Måste intala mig själv att jag behöver äta och gå upp i vikt. Men den tanken skrämmer mig och jag mår bara illa. Varför kan inte anorexian vara som ett plåster, man drar snabbt bort det och det gör ont en stund, men det går snabbt över och that's it. Istället är det en plågsam och utdragen process som jag fortfarande inte vet om det finns något slut på.

Jag måste fokusera mer på alla de saker som jag får om jag slutar att lyssna på anorexin. Och tänka på alla de saker som jag mister om jag inte fortsätter att kämpa.


Topparna från HM.

   


/E med två i

Av Eveliina med två i - 26 april 2012 16:10

Idag var första torsdagen som jag var i skolan. Det gick bra och kändes helt okej.  Inga större problem direkt, även om lektionerna lektionerna var tråkiga. x)


Har precis kommit hem från samtal och vägning på mottagningen. Jag förstår bara inte vad det är, mår bara så dåligt när jag är där! Vill nog helst slippa gå dit...

Vågen visade plus 0,2 kg, vilket jag tyckte var okej. Men min kontaktperson tyckte att det var för lite, eftersom jag borde gå upp minst 0,5 kg i veckan och att jag gick ner så mycket förra gången. Hon berättade att dietisten hade kollat på min matdagbok och räknat ihop att jag tydligen äter ca. 500 kalorier för lite... Borde äta runt 2900-3000 kalorier per dag. Dog lite när jag fick höra det och hade lust att gråta nästan. Men hon ökade inte på den här gången, utan hon skulle prata med dietisten lite till eftersom det blev lite krångel... Så jag ska hålla på som jag gjort ännu en vecka. Ville egentligen få testa på att ha mer ansvar, men det tycker hon fortfarande är för tidigt och att jag redan har väldigt mycket eget ansvar. Suck.

Fick en uppgift också; jag ska skriva ner 3 bra och friska saker som hänt varje dag för att öka på min självkänsla. Så har köpt in en anteckningsbok som jag ska skriva det i. Har redan börjat fundera på 3 bra saker, och ärligt talat är det mycket svårare än vad jag trodde. Speciellt om det ska vara 3 friska grejer.

Vill egentligen bara slippa allt det här. Kan jag inte bara bli normalviktig nångång så jag kan börja träna igen och leva ett normalt liv?? Fast ändå vill jag inte att det ska gå för snabbt, skulle inte kunna hantera det då, men det är så frustrerande att det hela är en sån utdragen process... Är lite trött på allt, om man säger så. Varför kan jag inte bara vara normal och ha ett normalt liv??


   


/E med två i

Presentation


Hej! Jag är en tjej som skriver om mitt liv, vad som sker i det, tankar och funderingar, osv, men främst om min kamp mot anorexin. Hoppas du hittar nånting i min blogg som intresserar dig och stannar! Puss!

Gratis-trafik.se

Mejla mig!

eveliina.uimonen@hotmail.se

Instagram

Eveloinen

Weheartit

Fråga mig

38 besvarade frågor

Besöksräknare

Stöttningsgrupper på facebook för äs!

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Arkiv

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Bloggar

Länkar

Besöksstatistik

Övrigt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se