Förlåt, förlåt, förlåt för dålig uppdatering! Dagen gick i ett igår!  Mötet gick faktiskt bra. Vågen visade +0,8 kg, så jag har tagit igen förra veckans ras. Shit, vilken enorm lättnad jag kände! Sen pratade jag och min kontaktperson lite kort. Jag tog bl.a upp att mina föräldrar vill begränsa mig och lägga upp maten för mig. Hon sa att vi skulle ta upp det på mötet på måndag, vilket känns bra. Känns som om hon står på min sida. Hon tyckte att jag ska hitta på en massa roliga saker och leva lite. Säg det till mina föräldrar!!!

Sa till min pappa sen att jag hade gått upp. Han var typ inte ens glad, och fortfarande samma tråkiga och jobbiga kontrollant. Fattar ingenting...

Efter mötet käkade jag, var ute på promenad och så och drog sen spontant till Cornelia och vi snackade en stund. Sen drog vi hem till mig och käkade middag och efter det drog vi vidare till några andra kompisar och hade en mysig filmkväll. Riktigt bra dag faktiskt.  

Idag så ska man kanske till Törebodafestivalen ikväll och vara med Elin och Nikki. Blir nog awesome!  

/E med två i

Ska vikten visa plus. Annars vet jag inte vad jag gör eller vad som händer. Vill nog inte veta. Hoppas att det syns att jag har kämpat på vågen. Är nervös.

/E med två i

Kvällsmaten blev mycket jobbigare än väntat. Tänkte att det skulle gå lika bra som resten av måltiderna hade gjort, men mamma hade redan förberett. Hon hade gjort i ordning ett stort glas apelsinjuice, en macka med massor med smör och två stora feta ostskivor och ett ägg. Fick för första gången på riktigt länge panik inför att äta. Skrapade bort det mesta av smöret, men åt ändå upp mackan. Det som var svårast var det där feta glaset med juicen. Det var fyllt till bredden och allt skrek inom mig: "DRICK DET INTE! DET ÄR FÖR MYCKET!". Det såg så hemskt mycket ut. Och mamma blev arg för att jag inte kunde dricka det och jag blev ledsen och gick från bordet.

Efter att mamma lugnat ner sig en del tog hon mig till bordet och jag fick mäta upp en och en halv deciliter själv istället. Det tog emot, men till slut så drack jag det. Försökte tänka på mina kompisar och alla grejer vi planerar att göra. Jag får inte gå ner mer i vikt! Försöker intala mig att det är värt det. Putta bort alla jobbiga tankar och tänka på allt roligt jag ska få uppleva i livet, bara jag går upp i vikt.

Hanterar tankarna ändå ganska bra nu, men sen när jag väl börjar gå upp i vikt igen vet jag inte hur det kommer att gå med det. Kommer förmodligen blir mycket jobbigare. Hoppas verkligen att det kommer vara värt det och att det blir bättre snart...

/E med två i

Läkarsamtalet var ganska jobbigt. Satt mest tyst och mumlade och det blev även lite tårar. Vi pratade om hur det hade gått sen senaste samtalet. Vad som hade gått fel. Hur vi skulle ta oss vidare. Mådde rätt kasst. Men jag tror att en ganska stor anledning till att jag gått ner så mycket det senaste är för att skolan slutade och jag fick så mycket ledig tid! Anorexin tog mer plats då och allt har bara blivit värre och värre och gått ur kontroll.

Vi pratade även om inläggningen i Göteborg. Det skulle ta ungefär tre månader att ha någon som helst chans att komma in, och det är ju inte ens säkert att jag gör det... Så deras förslag var Capio anorexicenter i Varberg istället, som verkar vara ungefär lika bra och ha mindre väntetid. De har ingen tidsbegränsning på deras vård heller, och jag hoppas att jag får hjälp där så småningom.

Pappa har semster nästa vecka så då ska han börja bevaka mig mycket mer. Känns hemskt. Vet inte hur det kommer att vara, men det kommer nog bli jobbigt...

Har invägning och samtal på fredag igen och då måste jag ha gått upp i vikt. Annars kommer de förmodligen dra in på min frihet och då vet jag inte vad jag gör. Om de tar ifrån mig friheten att gå på fester och träffa kompisar kommer jag tappa all motivation till att överhuvudtaget äta. Så nu ska jag kämpa på till på fredag och förhoppningsvis kommer det att märkas på vågen! Har skött mig exemplariskt idag om jag får säga det själv. Ätit upp allt än så länge. Fast mamma och pappa vill att jag ska dricka en näringsdryck också, men det vill jag inte. Känns ändå förvånantsvärt bra, för att jag har ätit så mycket känns det som. Hoppas jag klarar det här!

Var en stund med Nikki och Elin efter samtalet. Har bara så underbara vänner som betyder allt för mig! De förgyllde min dag och förgyller mitt liv! Utan dem vore jag ingenting eller ha någonting att kämpa för. Är så glad att jag har dem! Önskar jag kunde vara med dom hela tiden, för det känns mycket lättare när jag är med dom. Älskar er något enormt!  

/E med två i

Har inte hunnit blogga mer förrän nu. Igår kväll åkte jag och några kompisar ut ochbara körde runt lite och umgicks. Det var riktigt trevligt. Senare på kvällen hade jag, mamma och pappa ett gräl. Vi pratade om min vikt och vad som behövdes göra för att vända på den. De frågade mig hur det kunde komma sig att jag gått ner så mycket i vikt det senaste. De vill att jag ska börja med en näringsdryck per dag. Hell no! Hatar dom där näringsdryckerna! De får en att gå upp i vikt som en galning enligt mig. Klarar inte av dom! De är mer tveksamma till att släppa iväg mig på grejer nu och vet inte om jag kommer att få gå på några kommande fester. De kommer nog bevaka mig mycket mer nu också. Usch! Men har bestämt mig att jag ska skärpa mig mycket mer med maten. Har ätit upp allt idag, och då menar jag allt. Hoppas att de ser mina ansträngningar och att det räcker...

Ska på läkarsamtal om en stund och efter det ska jag vara med Nikki och Elin. Det blir super! Saknar dom så! Om nu pappa vill släppa iväg mig...

/E med två i

Då var vägningen och samtalet avslutat för den här gången och det gick väl ganska kasst om jag får säga det själv. Vågen visade -0,8 kg. Inte bra. Inte bra alls. De på mottagningen blev så klart väldigt bekymrade och tog upp det här med Göteborg igen. De frågade vad jag tyckte om det och jag svarade att det förmodligen skulle vara en bra idé, fastän en del av mig protesterade. Då får jag mycket mindre frihet och är instängd i 12 veckor och tvingas äta. Men hjälpen jag får på mottagningen känns inte tillräcklig, så kanske är det enda sättet för mig att bli frisk...

De tyckte samma sak, så imorrn ska de skicka iväg en remiss dit och sen blir jag kallad och sen åker jag dit och så ska de ha ett bedömningssamtal om jag får komma dit eller inte. Blir lite nervös av den där bedömningen. Tänk så är jag inte sjuk nog? Känns inte som om jag är det. Jag har inte så mycket ångest längre, men det beror nog på att jag rör för mycket på mig och kontrollerar ganska mycket, osv. Och jag vet själv inte hur jag ska vända på vikten. Vill verkligen kunna klara av det själv, men jag antar att inte det är tillräckligt... Mår rätt sådär nu faktiskt...

Var sen på stan med några kompisar en sväng. Vi gjorde inte så mycket, utan pratade mest och gick runt lite och tittade. Men det var trevligt och jag köpte ett schampo som ska hjälpa håret att växa fortare och bli mycket finare. Hoppas det fungerar på mitt mobbade hår, haha.

/E med två i

Sitter här och är rätt så nervös för vikten. Vet att jag har gått ner ännu mer i vikt, och vet inte vad som kommer att hända när de får se det. Är rädd. Men jag ska vara ärlig och säga som det varit; tappade helt enkelt motivationen till att kämpa. Nu är det lite bättre och jag har ätit faktiskt riktigt bra det senaste. Hoppas de inte inför näringsdrycker eller något liknande, men risken är nog rätt så stor... Men får se hur det går.

Har precis ätit mellanmål; två ägg- och ostmackor och ett glas apelsinjuice.

/E med två i  

Jätteledsen för dålig uppdaterin, men har helt enkelt inte haft tid att blogga.  

I fredags hade jag som sagt filmkväll med en kompis och vi var uppe till typ två-ett och hade jättekul oh pratade en massa. Sov grymt dåligt den natten, vet inte varför.

Igår vaknade jag vid typ åtta men var ändå rätt pigg ändå, haha. Åt frukost, var ute och gik en runda, och väntade på att hon skulle vakna.

När hon hade vaknat och vi ätit och gjort oss lite i ordning visste vi inte vad vi skulle hitta på riktigt, så vi drog till stan igen och tittade. Hittade inget direkt, men hade det jättetrevligt ändå.

Sen drog vi hem till mig igen och såg på film.

Vi ville sen hitta på något på kvällen, så vi drog till en annan kompis en liten stund, innan vi drog till ett annat gäng och hade filmkväll med dom, haha. Det var jättekul och mysigt.   Kom hem vid typ ett eller nåt sånt där och vaknade vid sju. Usch! Men känner mig inte så trött ändå.

Var ute och gick en lång runda i morse och pappa kom på mig med att gå en del extra. Han frågade vad jag hade gjort ute så länge och typ om jag hade varit ute och sprungit eller så. Skit också! Hoppas han inte börjar bevaka mig mer nu. Han kom också på mig igår med att hoppa över ett mellanmål. Har inte skött mig sådär jättebra med maten och så. Mår sådär och har bara ingen lust att äta. Vill bara kunna träna och röra på mig utan att göra det i smyg, kunna äta normalt, när och hur mycket jag vill. Vet inte riktigt hur jag ska klara det här. Är rädd för framtiden, vad som kommer att hända. Är rädd för att gå ner mer i vikt, är ännu mer rädd för att gå upp. Varför ska jag ha den här sjukdomen? Varför ska jag ha alla dessa jobbiga tankar och tvång? Varför kan jag inte bara vara normal? Jag var ju det en gång i tiden. Det känns som om det var så längesen att jag inte minns hur man är det längre. Kommer jag någonsin att bli det igen? Kommer jag någonsin att bli fri?

/E med två i