Det har varit en riktigt känslosam dag idag. Började den nya veckan som vanligt med vikt. Vågen visade +2 kg, och jag ville bara dö...! Visste inte riktigt vart ja skulle ta vägen. Personalen fick komma in och hämta mig och sen göra i ordning min frukost, för jag kände att jag inte klarade det just då... Tog typ en timma att äta upp frukosten. Tårarna och snoret typ rann hela morgonen. Blev ingen näringdryck i morse, eftersom det skulle bli så nära inpå frukosten då, så jag skulle ta den lite senare, men har fortfarande inte tagit den. Lär väl få göra det efter kvällsmaten eller nåt, suck...

Har känts tungt mer eller mindre varje måltid idag... Är trött på att äta just nu. Trött på att känna mig tjock. Trött på att må dåligt.

Har haft samtal också, och vi pratade en del om vikt och bmi vilket var väldigt jobbigt. Är så nära bmi 20 nu, så jag hade hoppats av vi skulle börja trappa ner på näringsdryckerna den här veckan, men tydligen ska man komma förbi bmi 20 för att få göra det... Känna riktigt tungt. Vill inte gå upp två kilo till nästa vecka också! Då är jag ju långt förbi den gränsen...! Har ganska mycket oro och ångest kring just vikten och kroppen. Vet inte hur jag ska lära mig att kunna acceptera det, det har jag otroligt svårt med. Min motivation är väl inte så där på topp heller, vet inte riktigt vad jag vill just nu...

Har ändå lyckats pressa undan tankarna ibland och t.o.m kunnat skratta, mycket tack vare min lilla fining!   Vet inte hur jag skulle klarat dagen utan henne!

Just nu är man ganska uttömd på energi från dagens alla känslor. Kommer nog sova gott i natt förhoppningsvis!

/E med två i

Tanken på typ skolan och mitt sociala liv ger mig typ panik för att jag ligger efter så mycket efter... Alla andra har t.ex börjat med sina projektarbeten, jag har inte ens orkat fundera ut en idé till det... Ibland har jag bara lust att skita i skolan, den känns så övermäktig nu när jag har så mycket att ta igen att jag inte ens vågar tänka tanken på hur jag ska lyckas komma ikapp... Det är sagt än så länge att jag ska lägga allt jag missar på ett fjärde år. Undrar hur det kommer vara att inte få gå sista skoltiden med mina nuvarande klasskompisar. Vet inte riktigt hur det kommer bli, har inte funderat så mycket på det. Känns inte ens som om jag kommer få ta studenten nån gång... Min klass har tagit skolkort och spexfoto, utan mig. Det är första gången jag missat ett skolfoto, har alltid varit där liksom. Känns trist att inte få vara med på min sista skolfotografering liksom och ta ett minnesvärt och roligt spexfoto med min underbara klass. Har varit borta från skolan sen i juni liksom och har knappt sett dem sen dess. Bara under min permission för några veckor sen. Känns bara så konstigt att inte vara där med dom, gå i skolan som alla normala tonåringar! Har liksom alltid varit den skötsamma tjejen som alltid är i skolan för det mesta. Har typ aldrig varit sjuk eller så. Känns så otroligt tråkigt att missa så mycket av sista året med min klass! Hoppas att de inte glömt mig, saknar dem...

Vet inte riktigt när jag ska få komma tillbaka till skolan heller, men jag tror det är planerat så att jag kanske ska få börja lite smått eller så i november... Är ju en bit tills dess. Min klass skulle åka på klassresa då också, men får väl se om jag kan hänga med på den. Vågar inte säga eller hoppas på nånting ännu.

Hur kommer det sen att vara att börja skolan sen igen efter så lång tid? Kommer ju kännas jättekonstigt. Har varit ganska skönt att slippa tänka på prov och läxor faktiskt, men allt det kommer ju senare... Usch, vill inte ens tänka på det!

Hoppas allt löser sig till slut på nåt sätt...

/E med två i