Thessan

14 juni 2012 19:22

vet inte om min kommentar kom fram, datorn hängde sig =( ja du, så tänkte jag oxå - tänk om jag hade vetat.... ta hand om dej. kramar om

Wilma :)

14 juni 2012 20:26

Sv: Tack så mycket, du med! :) Kram!<3

Thessan

14 juni 2012 20:51

precis så tänkte jag oxå, bara 5 kg, bara 10 kg, bara 15 kg....men det finns en väg tillbaka och det finns ett friskt liv, glöm inte bort det! kram

;)

14 juni 2012 21:46

På de första bilderna ser jag en fin, riktigt söt, slank och fin frisk och glad tjej. På de sista bilderna syns en utmärglad, mager och olycklig tjej, som inte har något liv i sig.

Eveliina med två i

14 juni 2012 22:05

Ja, du har förmodligen rätt. Men jag kommer nog aldrig bli samma tjej som på de första bilderna igen :/

matilda

14 juni 2012 21:58

Du var minst lika fin innan du började gå ner i vikt.
Sv: Tack snälla! Kämpa på du med. Kramar!

Eveliina med två i

14 juni 2012 22:06

Tack :) Det ska jag! Ska försöka skärpa till mig lite! Kram!

Jasmine

14 juni 2012 22:38

Så där har jag tänkt också "tänk om jag visste vad det skulle leda till".
Du verkar vara en underbar person. Kämpa vidare!
Och tack för din fina kommentar den gjorde mig så glad.
Kram! <3

Eveliina med två i

15 juni 2012 09:46

Mm, tänk om man hade vetat liksom!
Tack så mycket :) Det ska jag! Du med!
Att läsa din blogg gör mig glad :) Kram!

Thessan

15 juni 2012 05:59

men så är det ju så att missnöjet och rädslan för att gå upp i viktbara blir värre ju mer man går ner, så va det ju för mig iaf. en usvulten å hungerig hjärna blir fixerad vid sånt å kan inte tänka normalt. när man sen börjar äta normalt, får hjärnan det den behöver och släpper fixeringen vid mat å vikt, kanske låter otroligt men så va det för mig. å det va en otrolig känsla att våga släppa på kontrollen å ändå må bra! Du måste hitta något att hitta motivationen till!! För du behöver den! Mer svält leder bara till mer lidande och blir kanske vägen in till sjukhuset om det går riktigt illa, där har jag varit å önskar inte någon annan dit. kram kram

Eveliina med två i

15 juni 2012 10:00

Du har rätt! Men att det ska vara så svårt att sluta lyssna på sjukdomen! Man mår ju bättre utan den!
Ja, vet inte riktigt men tror jag har hittat lite mer motivation nu faktiskt :) Vill inte gå ner mer!
Hu, till sjukhuset vill jag aldrig mer till! Ta hand om dig med! Kram!