Har inte gjort mycket alls idag. Tagit det chill typ. Lekt lite med min mobil, handlat lite och tagit promenader. Käka precis middag. Det blev kokt (?) kyckling, med grönsaker och potatis. Det var riktigt gott faktiskt och är supermätt nu. Typ nästan äckligt jättemätt. Haha, usch! Blir typ mätt efter halva portionen nu för tiden. But I keep on eating, som det lilla fettot jag är, haha. (Y) Typ duktig jag är.
Jaja, ha en fortsatt god lördagskväll! Puss!
/E med två i
:)
19 maj 2012 19:23
Försår inte hur ni anorektiker tänker! Du vet att ditt bmi är typ 12 eller annat alldeles för lite och att dina ben syns, alltså att du är sjukt, äckligt smal! Riktigt äckligt är det att se. Och ändå tror du att du är tjock (!) Vadå tjock?! Tjock är man om ens bmi är typ 30! Barn svälter i världen och sådana som ni vägrar att äta, helt sjukt! Blir så arg!!!
Eveliina med två i
19 maj 2012 19:45
Det är väldigt svårt att förstå om man inte är med om det själv. Anorexin sitter liksom i huvudet och spökar till det rejält för en. Allt blir helt fel, och man blir liksom rädd för mat, rädd för att gå upp i vikt. Man vill liksom vara nöjd med sig själv och sjukdomen får en att tro att bli mager är enda sättet. Det är svårt och förklara och jag vet inte om du fattar. Sjukdomen får en att känna sig fet, äcklig och misslyckad och enda sättet att bli av med dem är att antingen lyssna på dem eller gå emot, vilket är lättare sagt än gjort...
Man ser sig själv inte som smal, utan man ser bara alla brister och fel på sin kropp hela tiden. Fast vad spelar det för roll om man äter här eller inte? De i typ Afrika får ju ändå inte mer mat för det.
:)
19 maj 2012 19:54
Jag menar av respekt för att du blivit född i detta underbara land och inte Afrika, av ren respekt bör man vara glad för det och äta och träna som alla andra ungar.
Sen så undrar jag liksom hur man kan känna sig fet? Om du vet att du är smal, för det vet du väl? Så borde du tänka att det du vill ändra med dig själv inte ändras om du är mager, för hur bra kände du dig när du var som magrast? Säkert inte ett dugg bättre än när du var normal
Eveliina med två i
19 maj 2012 21:31
Jo, det är klart. Men nånstans gick nånting fel...
Enligt mig så mådde jag faktiskt bra, när jag gick ner, men min kropp sa nånting helt annat. Så på grund av detta insåg inte jag att jag hade en ätstörning förrän jag lades in.
Och anorexin tar till alla knep den kan, t.ex känns sig fet och äcklig, för att man inte ska bli fri från den. Det är svårt att förklara och jag är inte så bra på det, och man måste nog som sagt vara med om det själv för att kunna förstå.
:)
19 maj 2012 21:41
Jag hoppas att du blir frisk så klart :-) Men jag tycker ändå att det är ett val man gör själv, att bli sjuk. Jag menar, jag skulle kunna intala mig själv att jag är fet och börja banta men jag vill inte då jag trivs oerhört med mig kropp, mitt liv och min träning.
Någon borde förklara för dig vad som händer i din kropp. Jag läser natur och vet därför hur viktigt det är med bla antioxidanter, fett, protein och kolhydrater. Tex, äter du inte antioxidanter, tex blåbär, gojibär, frukt, nötter mm, så kommer det frigöras vissa partiklar i din kropp, kallade fria radikaler. Dessa gör så att du åldras snabbare, dvs får rynkor, man lever kortare alltså! Bara en sådan sak får mig att vilja leva hälsosamt, hur kan du inte hålla med?
Eveliina med två i
19 maj 2012 22:21
Anorexia är inget val man gör tyvärr :/ Det är inget jag har bett om, och det är absolut inget man ska sträva efter.
Jag håller med dig, men det är inte så enkelt. Man är liksom fast i de sjuka tankarna, och då spelar inte det någon roll direkt, utan man tänker bara på kalorier, o.s.v Det är sjukt, och fel, men vet samtidigt inte hur man ska bryta det riktigt, att bli fri. Och ibland tvivlar jag på om jag någonsin kan bli det.
:)
20 maj 2012 10:58
Klart du blir frisk!! Men försök tänka annorlunda, du vet ju att en kropp behöver minst 1200 kcal i vila, dvs bara om du hade legat och gjort ingenting! Alltså kan man inte gå upp i vikt av det. För att gå upp i vikt måste man äta massa extra kcal under en lång period. Du, om jag tolkar allting rätt, måste ha kontroll.Kontroll för att kunna fungera. Det kan du ju få gneom att göra mätningar på sjukhuset för att få reda på e-x-a-k-t hur mycket kcal du behöver. På så sätt kan du, eftersom du nu är inne på att räkna o sånt, ju hålla koll. Hade inte det varit en lösning?
Eveliina med två i
20 maj 2012 12:17
Jo, jag vet. Jag går efter ett matschema där det redan är uträknat vad det är jag behöver, fast jag vill ju minska på det och så... Räklnar ingenting själv, och skulle nog bara må ännu sämre om jag skulle göra det. :/