I'm on my way to brighter days

Alla inlägg den 28 april 2012

Av Eveliina med två i - 28 april 2012 19:31

Jag vet inte vart jag står nu eller hur jag ska gå vidare. Hela tiden kretsar mina tankar kring att försöka gå ner i vikt på ett eller annat sätt. Samtidigt vill jag ju bli fri från allt det här. Jag säger en sak men gör en annan hela tiden känns det som. Vilken dubbelmoral. Jag vill fråga t.ex mina föräldrar om hjälp, vad jag ska ta mig till, men jag är rädd för konsekvenserna och att jag kanske kommer ångra det sen. SJukdomen är så stark... Hur ska jag kunna släppa taget? Den känns så trygg. Det känns tryggt där jag är nu. Men jag vet att inte det håller, och att jag måste börja skärpa mig och utmana anorexin, annars blir jag aldrig fri.


Tumblr_l7vix1k0qk1qcc5y3o1_500_large


524258_218870104880578_184354671665455_321910_1887634605_n_large


/E med två i

Av Eveliina med två i - 28 april 2012 15:56

Vet att det jag gör är fel, fel att lyssna på anorexin, fel att göra som den säger. Men varför känns det då så himla rätt? Varför mår man så bra när man väl gjort som den vill? Men jag vet att det jag gör räcker aldrig till, anorexin blir aldrig nöjd. Så varför ska det vara så svårt att fatta det, den är inte bra för mig? När ska jag sluta att lyssna på vad den säger, att jag är fet och äcklig, att jag måste röra på mig hela tiden och förbränna så mycket som möjligt, att jag måste ta det med minst kalorier i...?


Har varit en sväng på stan igen med Louise och Phillip. Det var roligt och hittade två toppar på HM.

Blev förvånad när jag frågade mamma efter skjuts och hon sa att jag kunde gå istället. Anorexian blev väl nästan överlycklig, men jag lyssnade inte på den, jag tog inte några omvägar eller så utan höll mig på den vägen som gick snabbast, den friska vägen. Jag är glad över att jag kommit så längt att mina föräldrar släpper ut mig på stan, och får t.o.m dit.

Men jag känner att den fortfarande är stark inom mig, att jag fortfarande lyssnar på tok för mycket på den. Jag måste bli mer bestämd, ha mer vilja att bli frisk. Jag tror inte jag har tillräckligt me den viljan. Måste intala mig själv att jag behöver äta och gå upp i vikt. Men den tanken skrämmer mig och jag mår bara illa. Varför kan inte anorexian vara som ett plåster, man drar snabbt bort det och det gör ont en stund, men det går snabbt över och that's it. Istället är det en plågsam och utdragen process som jag fortfarande inte vet om det finns något slut på.

Jag måste fokusera mer på alla de saker som jag får om jag slutar att lyssna på anorexin. Och tänka på alla de saker som jag mister om jag inte fortsätter att kämpa.


Topparna från HM.

   


/E med två i

Presentation


Hej! Jag är en tjej som skriver om mitt liv, vad som sker i det, tankar och funderingar, osv, men främst om min kamp mot anorexin. Hoppas du hittar nånting i min blogg som intresserar dig och stannar! Puss!

Gratis-trafik.se

Mejla mig!

eveliina.uimonen@hotmail.se

Instagram

Eveloinen

Weheartit

Fråga mig

38 besvarade frågor

Besöksräknare

Stöttningsgrupper på facebook för äs!

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3 4
5
6 7 8
9 10 11 12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< April 2012 >>>

Arkiv

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Bloggar

Länkar

Besöksstatistik

Övrigt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se