Louise kom förbi på lite spontanbesök. Skulle precis börja käka lunch när det ringde på dörren. Efter jag ätit pratade vi en lång stund tills hon var tvungen att gå. Det var jättekul att hon kom och hälsade på. 

Tänker på igår också. Hur bra det var. Hur bra jag mådde. Att jag också kunde slappna av och ha kul. Vara normal utan en massa jobbiga tankar. Att jag också kunde! Är lite stolt över mig själv att jag vågade, att jag gick emot anorexin, även om jag kanske kompenserade lite under resten av dagen tyvärr. Men det var nog ändå ett litet steg mot att bli friskare. Jag är glad över att jag gjorde det och jag ångrar ingenting! 

Vill bara kunna bli fri, göra vad jag vill. Hitta på saker, uppleva saker, leva livet. Känns som om livet fortsatt utan mig sen jag lades in i december. Och det är så roligt att jag kan göra sånt här nu, som jag har saknat det! Borde vara stolt över mig själv som kommit så här långt i alla fall, att jag trots alla tankar, all ångest, alla motgångar, har lyckats ta mig hit på något sätt. Och jag lever fortfarande. Eller i alla fall börjat leva igen även om jag har en lång bit kvar.

/E med två i

Gårdagen vara riktigt lyckad tycker jag och jag hade jätteroligt.  Bara njöt och levde för stunden och jag tänkte inte alls massa sjuka tankar, utan lyckades putta undan dem. Kände mig normal igen. Det var härligt! Mår väl lite sådär idag, men det var det defenetivt värt!   Och mamma var okej med att jag drog på festen, vilket var en liten befrielse. Det enda tråkiga var väl att jag blev trött rätt snabbt tyvärr.  Men, men, had a really good time anyway!

/Kramar E med två i